Vem är antikrist? Del 3   03.2008

Del 3

”Du, o konung, såg i din syn en stor staty framför dig, och den var hög och dess glans överväldigande. Den var förskräcklig att se på. Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera. Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem.” (Dan 2:31-34)

När Messias kom första gången, var det många skenbart motsägelsefulla profetior som uppfylldes på kort tid. Vid hans återkomst kommer det att hända samma sak med profetiorna om antikrist. Många gånger förstår vi inte vissa profetior förrän de har uppfyllts. Det är mer eller mindre omöjligt att i förväg förstå dem alla. Men vi både kan och bör känna till huvudmönstret i det som ligger framför oss. Det är därför vi har profetiorna i Bibeln. I den här undervisningsserien vill vi så mycket som möjligt ta fasta på vad som är tydligt och uppenbart, och göra vårt bästa för att undvika spekulationer om detaljer.

I del 2 i denna serie nämnde vi att antikrist är en person såväl som en politisk världsmakt. Vi talade om den staty som kung Nebuchadnezzar såg i drömmen och som senare uppenbarades för Daniel. Statyn är en bild av de hedniska världsmakter som funnits, efter det att kung Davids sista arvtagare regerade i Jerusalem, fram till att Messias, Davids Son kommer tillbaka. Denna tidsperiod i världshistorien kallas i Skrifterna för ”Hedningarnas tidsålder.”

Enligt drömmen skulle det komma fyra på varandra följande världsmakter: Babylonien, Persien, Grekland och Rom. Vi ser emellertid att den fjärde världsmakten kommer att övergå i ändetidens vilddjurssystem, vilket beskrivs som de tio tårna av järn och lera: "Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera." Vi har redan sett att järnet symbliserar Romarriket. Det slutliga vilddjurssystemet kommer att vara ändetidens version av detta fjärde system, med ett ytterligare inslag.

Eftersom den fjärde världsmakten, Romarriket, inte längre finns, så är det viktig att studera vad som hände när det föll samman. Om Nebukadnessars vison var från Gud, så borde den världsmakt som efterträdde Romarriket ge oss en fingervisning om identiteten på ändetidens vilddjurssystem av järn och lera. Daniel sa till Nebukadnessar: "Den store Guden har nu uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är sann och uttydningen tillförlitlig." (Dan 2:45)

Blandningen av järn och lera.

På Romarrikets tid spreds evangeliet utöver länderna. I början på det 4:e århundradet började Romarriket och kyrkan att förenas under kejsar Konstantin. Kan denna allians representera blandningen av järn och lera i Nebukadnessars dröm?

Lera är i skriften ofta en symbol för Guds folk, eller en människa formad av Guds hand. Jesaja 64:8 säger: ”Men HERRE, du är vår Fader. Vi är leret, och du är den som danat oss, vi är alla verk av din hand.” Och i Jeremia 18:6 står det: ”Som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.” Och i Rom 9:20-21: "Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande?”

Romarriket varade längre än alla de tre tidigare världsrikena. I början av 300-talet började emellertid Romarriket att falla isär. Konstantins föregångare Diokletian försökte lösa problemet genom att utrota kristendomen genom en mycket grym förföljelse. Han lyckades inte. Konstantin tog en annan väg och valde att istället gynna kristendomen och göra den till en statsreligion, som skulle förena riket.

För att få detta att fungera blandade Konstantin dock in en hel del romersk hedendom. Det dröjde inte länge förrän alla de grekiska och romerska avgudarna i olika skepnader dragit in i kyrkan. Herkules blev aposteln Petrus, Venus blev Jungfru Maria osv. En av de vanligaste avbilderna av guden Zeus blev så småningom förebilden till den klassiska bilden av Jesus som barhuvad med skägg och långt hår. Ingen gudfruktig judisk rabbin såg ut så på Jesu tid (Joh 1:49). Enbart grekiska filosofer och avgudar var barhuvade och hade långt hår.

Låt oss titta på Eusebius beskrivning av kejsar Konstantin på det första kyrkomötet, där enandet av Rom och kyrkan officiellt påbörjades. Kom ihåg att Konstantin ända till sin dödsbädd inte var en döpt troende, utan en ivrig soldyrkare. I början av sin karriär ändrade Konstantin inskriptionen på de romerska mynten från ”Till det genialiska romerska folket” till ”Till min ledsagare den obesegrade Solen.” Att dyrka solen är ju något som Gud både förbjuder och avskyr, se t ex 5 Mos 17:2-5 och Hes 8:15-16.

Låt oss först titta på några citat från Eusebius allmänna beskrivning av Konstantin.

”Ty ingen kunde jämföras med honom i egenskap av benådad och vacker personlighet eller reslig gestalt, och han överträffade alla kolleger i personlig styrka till den grad att han blev en fasa för dem. Han var emellertid ännu mer framstående på grund av sina förträffliga mentala kvalitéer. …han utmärkte sig i ovanligt hög grad både genom sin naturliga intelligens och en gudomligt förlänad visdom.”1

”I korthet, liksom solen när den går upp över jorden, frikostigt förlänar sina strålar åt alla, så gjorde även Konstantin. I tidiga gryningen begav han sig iväg från det kejserliga palatset uppstigande likt det himmelskt skinande ljuset självt och förlänade sina strålar av välvilja till alla som kom i hans närhet.”2

Låt oss sedan se hur Eusebius beskriver det, av Konstantin sammankallade, första Kyrkomötets öppnande och avslutande.

”Och nu, medan alla reser sig vid signalen som anger kejsarens inträdande, kommer till slut han själv framskridande mitt i församlingen, såsom en himmelsk budbärare från Gud, klädd i en skrud som glittrar, som vore den av ljusstrålar, i det att den reflekterar den skinande strålningen från den purpurröda manteln, samtidigt som han är smyckad med guld och kostbara stenar i gnistrande prakt. Sådan var hans persons yttre framträdande; och med tanke på hans förstånd, var det tydligt att han utmärkte sig i fromhet och gudsfruktan.”3

När detta skrevs dyrkade Konstantin solen och inom ett år efter detta kyrkomöte mördade han såväl sin äldste son som sin egen hustru. Så här skriver Eusebius om mötets avslutning:

”…Omständigheterna var utom all beskrivning: Avdelningar ur livvakten och övriga trupper omgav med dragna svärd palatsets ingång och mitt igenom dem skred dessa gudsmän utan fruktan in i det innersta av de kejserliga avdelningarna, där några fick göra kejsaren sällskap vid bordet, medan andra fick vila i soffor som stod uppställda på sidorna. Man kunde tro att det var en bild på Kristi rike som skymtade fram, och att det var en dröm snarare än verklighet."4

Men var det verkligen Kristi rike som kom till makten genom Konstantin, eller liknade detta mera det som Paulus beskriver i 2:a Tess. 2:4 om antikrist, den falske Messias? ”Motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.” I Nicea uppfyllde Konstantin också beskrivningen av ”den laglöse”, genom att ändra Guds fastställda tider och lagar. Även om ”laglöshetens hemlighet” hade varit i verksamhet ända sedan Paulus tid, hade nu vägen förberetts för Konstantin att officiellt göra Guds kalender olaglig, i det att han officiellt ändrade tidpunkterna för påsken och veckosabbaten, och totalt förbjöd allt som var "judiskt".

Det bör nämnas här att, bland de omkring 1800 kyrkoledare och biskopar som Konstantin bjöd in från hela imperiet, fanns inte en enda jude. Trots att han frikostigt betalde allas utgifter för eskorterad resa, måltider och logi under åtskilliga månader, var det ändå enbart cirka 300 av de 1800 inbjudna ledarna som antog hans inbjudan att komma till Nicea. Långt ifrån alla ledare ställde upp. Genom historien har den Evige alltid bevarat en trofast kvarleva.

Vi har tidigare nämnt att alla de världsmakter, som avbildades i statyn som Nebukadnessar såg, har förföljt och plågat det judiska folket. Alla har haft det gemensamt att de förr eller senare vänt sig mot judarna. Efter det att den soldyrkande Konstantin förenat romarriket med kyrkan, igångsattes ganska snart den grymmaste, mest systematiska och långvariga förföljelsen av det judiska folket som världshistorien känner. Här är några utdrag från Konstantins brev till alla rikets biskopar efter kyrkomötet i Nicea angående beslutet om den kristna påsken.

"Och sannerligen syntes det för det första för var och en av de samlade vara högst ovärdigt att vi skulle följa judarnas sed i firandet av den mest heliga högtiden, vilka, nedsmutsade kräk som har besudlat sina händer med en sådan skändlig förbrytelse, är förblindade i sina sinnen.

 

Det är därför på sin plats att förkasta dessa människors sedvanor och istället under kommande århundraden fira dessa ceremonier på ett mer anständigt sätt. ...Låt oss därför inte ha något att göra med det mest ovärdiga slödder till judepack.

 

Under det att vi följer denna kurs med ett enigt beslut, låt oss dra oss undan, mina högt ärade bröder, från detta vidriga sällskap.

 

Varför skulle vi då fortsätta att följa dem som helt uppenbart fallit offer för en sorgligt villfarelse. Men om det jag sagt inte skulle vara tillräckligt, så är det upp till ditt eget samvete, både genom uthållighet och bön, att förstå, att renheten av era tankar inte i någon mån  får påverkas eller anpasssas till sedvänjorna hos människosläktets avskum.

 

Eftersom det är nödvändigt att detta misstag läggs tillrätta så att vi inte har något gemensant med sederna hos dessa parasiter som mördade vår Herre". (Slut citat)5

Aposteln Johannes skriver i 1:Joh. 2:18: ”Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit.” Utan tvekan är Konstantin ett av de tydligaste exemplen på en sådan antikrist i historien, vilket ger oss en varnande förebild på hur ändetidens slutliga antikrist kommer att se ut. Det är väldigt allvarligt att antikrist kommer förklädd som en ljusets budbärare. Vi behöver lära oss av historien och vaka och be i denna tid, så att vi kan urskilja fiendens bedrägerier!

I nästa artikel kommer vi att studera hur antikrist beskrivs som ”det lilla hornet” i Daniels bok. Vi ska också titta på EUs framträdande och på krisen i Mellanöstern.

Läs: Vem är antikrist? Del 4

"Bered vägen för HERREN"

1 James Carroll, Constantine's Sword – The Church and the Jews, Houghton Mifflin Co, Boston – New York 2001, P. 178
2 Ibid, 179
3 Ibid, 180
4 Ibid, 192
5 Daniel Gruber, The Church and the Jews – The Biblical Relationship, Serenity Books – Hagerstown, MD, USA 1997, Pp. 33-3