Golgata – När, var och hur, del 2   04.2008

Del 2

“Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte. Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull.” (1 Pet 1:18-20)

I förra avsnittet tittade vi på frågan om när Yeshua dog. I det här avsnittet ska ta och titta på nästa fråga: var dog Yeshua?

I dag finns det huvudsakligen två traditionella åsikter bland kristna om var i Jerusalem (eller för att vara exakt - utanför det bibliska Jerusalem) som Yeshua dog och uppstod igen. Den ena och mest populära åsikten är att det hände på den plats där den Heliga Gravens Kyrka ligger. Den andra möjligheten, som tillkommit på senare tid, är det som kallas för Gordons Golgata eller Trädgårdsgraven.

Den Heliga Gravens Kyrka är byggd på ruinerna från ett tempel som var tillägnat fruktbarhetsgudinnan Venus. En del lämningar av templet syns faktiskt än i dag. Venustemplet byggdes av Kejsar Hadrianus under andra århundradet, precis efter Jerusalems förstöring år 135. Den välkände historikern Josefus beskriver i sin bok "War of the Jews" (Judarnas Krig) hur det i detta område fanns en berömd grav som tillhörde en av Mackabéernas hjältar, Johannes Hyrcanus. Hadrianus hatade det judiska folket och byggde troligtvis helgedomen åt Venus ovanpå graven, för att vanhelga denna starka symbol för judisk frihetskamp så att man förhindrade nya uppror. Under det fjärde århundradet fastställde Konstantins mor Helena att det var just på den här platsen som Jesus korsfästes och återuppstod. 

Om vi drar oss till minnes att Yeshua dog och återuppstod ”enligt Skrifterna”, är det faktiskt väldigt enkelt att med absolut säkerhet visa att varken Den Heliga Gravens Kyrka eller Gordons Golgata är den rätta platsen.

Paulus skrev i Romarbrevet 3:1-2: ”Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de avomskärelsen? Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem.” Den schweiziske teologen Karl Barth skrev ”Bibeln…är en judisk bok. Man kan inte läsa den, förstå den och uttolka den med mindre än att man är beredd att bli en jude bland judarna.”1 Anledningen till att så många fel har smugit sig in i kristen tradition är just att kristna teologer genom historien har vägrat att ödmjuka sig och lära sig från det judiska folket när det gäller Skrifterna.

Beit HaDeshen – Platsen för askan

För att besvara frågan om när Yeshua dog, tittade vi givetvis på vad som profeterats om Messias i HERRENS högtider, vilka utgör Guds kalender och uppenbarar hans stadfästa tider och stunder för Sonen. Vi upptäckte att varken Långfredagen eller Påskdagen ingår i Guds kalender. Det står i Daniel 7:25 att det är ”antimessias” som är ute efter att ändra på Guds fastställda tider och lagar.

För att besvara frågan om var Yeshua dog får vi titta på vad som profeterats om Messias genom de offer som föreskrivs i Mose Lag. Yeshua dog som det slutgiltiga offer som fullbordade alla offren.

Från Toran vet vi att varje offer som utfördes i Tabernaklet och i Templet alltid var ett offer ”inför HERREN.” Uttrycket ”inför HERREN”, avser på Bibelns språk alltid en plats öster om Det Allra Heligaste, aldrig väster, norr eller söder om. Bara detta faktum omöjliggör att vare sig Den Heliga Gravens Kyrka eller Gordons Golgata kan vara en plats där Yeshua dog, eftersom dessa platser ligger väster respektive norr om Det Allra Heligaste.  De platserna kan aldrig möta anspråken på att Yeshua dog för våra synder ”enligt Skrifterna” för att fullborda allt som var skrivet om honom. Han dog verkligen ”inför HERREN” och inte bakom honom.

Låt oss se vad det står om detta i Hebréerbrevet 13:10-12:

”Vi har ett altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta. Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allra heligaste som syndoffer, bränns upp utanför lägret. Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket.”

Det här bibelcitatet ger oss en mycket tydlig hänvisning om var Yeshua dog. Det hänvisar speciellt till syndoffret, som på hebreiska heter chatat.2 Alla syndoffer vars blod burits in i det Allra Heligaste, brändes alltid upp utanför lägret, på en ”ren plats” som det står skrivet i 3:e Mosebok 4:12 ”allt det övriga av tjuren, skall han föra bort utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan skall det brännas.”

Den ”rena platsen” där ”man slår ut askan”, var ett område som var iordningställt för detta speciella ändamål och hette Beit HaDeshen, vilket helt enkelt betyder ”Platsen för askan.” Observera att Hebréerbrevets författare anger att den här platsen, där syndoffren brändes upp, är platsen för Yeshuas död!

I Heb. 9:13-14, jämför också författaren Yeshuas död med offrandet av den röda kon:

”Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.”

Både den röda kon och köttet från syndoffren, vars blod burits in i det Allra Heligaste, brändes på samma plats. Vi läser i 4:e Mosebok 19:1-5 om denna plats:

”HERREN talade till Mose och Aron. Han sade: Detta är en lagstadga som HERREN har befallt: Säg till Israels barn att de skaffar fram åt dig en röd kviga som är felfri och inte har något lyte och som inte har burit något ok. Ni skall ge den åt prästen Eleasar, och man skall föra den utanför lägret och slakta den i hans åsyn. Och prästen Eleasar skall ta något av blodet från kvigan på sitt finger och stänka det sju gånger mot framsidan av uppenbarelsetältet. Sedan skall man bränna upp kvigan inför hans ögon. Hud och kött och blod skall brännas upp tillsammans med hennes orenlighet.”

Vi har redan konstaterat att uttrycket ”inför HERREN” betyder öster om Tabernaklet eller Templet. Här ser vi också att prästen skulle stänka blodet från den röda kvigan mot framsidan av uppenbarelsetältet. Det betyder att han måste stå öster om Tabernaklet eller Templet, eftersom ingången alltid var mot öster. Det var också här som köttet från syndoffren, som inte fick ätas, brändes till aska, på den plats som hette Beit haDeshen. Det var ett område som var rent och hade ställts i ordning öster om Tabernaklet/Templet.

Templet låg i den östra delen av Jerusalem. Om Yeshua dog ”inför HERREN”, och utanför lägret och staden, måste det med största säkerhet betyda att det var på Olivberget som Yeshua utgöt sitt blod för mänsklighetens synder! Det är också här som Bet haDeshen ligger. Ingen annan plats kan fullborda det som skrivits om honom. Kom ihåg att Yeshua dog för våra synder ”enligt Skrifterna”! Vi behöver faktiskt inga ytterligare bevis för att veta var Yeshua dog och ändå har Bibeln en mängd ytterligare information som pekar mot samma plats.

Vad var Golgata? 

Alla vet att Yeshua korsfästes på en plats som heter Golgata. Men vad var det för en plats? De flesta översättningar återger det som ”Huvudskalleplatsen.” Mark. 15:22 säger: ”Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen.” Platsen hette Golgata. Det var med andra ord en känd plats. Vad slags plats var det? I stort sett alla uppslagsböcker anger att Golgata kallades för Huvudskalleplatsen för att det var där man utförde avrättningar och begravningar. Den Heliga Skrifterna ger oss dock en annan bild.

Golgata kommer från det hebreiska ordet gulgoleth3. Man hittar det exempelvis i 4: Mos. 1:2 där det står: ”Räkna antalet av Israels barn, hela deras menighet efter deras släkter och familjer, med uppräkning av namnen på alla män, var person för sig.” En mera bokstavlig översättning av den här versen lyder: ”Lägg ihop summan [Hebreiska rosh som ordagrant betyder ”huvud”] av alla släkter av Israels barn efter deras familjer, efter fädernehus och antalet namn – varje mansperson efter sitt röstetal [Hebr. gulgoleth]."

Vi ser att orden rosh som betyder "huvud" och gulgoleth är i princip synonyma. Gulgoleth är OT:1538 i Strongs Concordance och översättes i King James Bible med ”huvud, varje person, röstetal eller skalle.” Vi ser här att ”skalle” inte utgör den primära betydelsen av ordet utan ”huvud.” De enda ställen i Bibeln där gulgoleth ibland översätts med skalle är i Domarboken 9:53 och 2:a Konungboken 9:35. Normalt betyder ordet ”huvud, varje person eller antal.”  Därför är ”Huvudskalleplatsen” inte den primära översättningen av Golgata.

För att göra en folkräkning, eller räkna antalet människor, säger man på hebreiska att man "lyfter upp huvudet" på varje person, eftersom det är en stor ära att räknas bland Guds folk. Man räknar antalet personer efter ”antalet huvuden”, gulgoleth. Golgata var helt enkelt den plats där man räknade Israels folk! 

Den metod man använde för denna räkning i Bibeln även under det andra Templets tid, var genom den s.k. tempelskatten.  ”Det står i Matt 17:24 ”…de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?" Vi läser om denna skatt i 2:a Mosebok 30:11-16:

”När du räknar antalet av Israels barn som skall mönstras, skall var och en vid mönstringen ge åt HERREN en lösepenning för sitt liv, för att ingen straffdom skall drabba dem vid mönstringen. Var och en som tas upp bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera, en halv sikel som offergåva åt HERREN. Var och en som tas upp bland de mönstrade, den som är tjugo år gammal eller mer, skall ge detta som en offergåva åt HERREN. Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel, när ni ger offergåvan åt HERREN som lösen för ert liv. Du skall ta emot lösensumman från Israels barn och ge den till arbetet vid uppenbarelsetältet. Detta skall vara för Israels barn som en påminnelse inför HERRENS ansikte för att lösen skall betalas för er.”

Vänner, Yeshua betalade priset, försoningspenningen, för hela mänskligheten för att försona våra själar så att vi skulle kunna räknas bland Guds folk! Han gjorde det på Golgata, ”platsen för folkräkningen”, där Tempelskatten samlades in. Ära vare Gud! Det var sannerligen om honom som Moses skrev (2 Krön. 24:6) och allt som är skrivet om honom måste fullbordas. Till slut kommer ingen att räknas bland hans folk som inte har kommit till Golgata och i tro accepterat det pris som där betalades av Messias! 

Platsen för folkräkning låg alltid inför HERREN och utanför lägret (se 4:e Mos 31:13,19,48-49). Det är mycket intressant att Hesekiel beskriver platsen där syndoffret skulle brännas ”utanför lägret,” Beit haDeshen, som en plats ”där man räknar”. ”Sedan skall du ta syndofferstjuren och bränna upp den utanför helgedomen på en bestämd plats som hör till tempelområdet.” (Hes. 43:21) Det hebreiska ord som används här för denna bestämda plats är miphqad, som betyder en markområde som iordningsställts för isynnerhet rösträkning.”4

Vi ser här att syndoffers-altaret utanför lägret också var platsen där man räknade folket! Det var det område där tempelskatten samlades in. Detta var Golgata, ”platsen för huvudena,” platsen där man räknade Israel genom att ordagrant ”lyfta upp Israels huvuden”! Här var det som Yeshua dog. Platsen låg öster om Templet på Olivberget.

Förlåten som brast

Det finns mera som tyder på att Olivberget var platsen där Yeshua dog. Vi läser också om hans död i Matteus 27:50-54:

”Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son."

Och i Lukas 23:44-47:

”Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande."  Och när han hade sagt detta gav han upp andan. Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."

Det var fem saker som enligt Matteus hände när Yeshua dog:

1. Han ropade med hög röst
2. Förlåten i Templet brast uppifrån och ner
3. Det blev jordbävning och klippor rämnade 
4. Gravar öppnades och efter uppståndelsen kom många rättfärdiga ut ur gravarna
5. Officeren såg vad som hände och sade: "Denne var verkligen Guds Son."

Lukas nämner punkt 1,2 och 5, samt att solen förmörkades (vilket Matteus nämner tidigare i vers 45). Men Lukas nämner inte punkt 3 och 4. Om vi jämför de två skriftställena kan vi dra slutsatsen att det inte främst var jordbävningen och öppnandet av gravarna som gjorde att officeren trodde, eftersom Lukas inte ens nämner dem.
Förmörkandet av solen var inte heller den främsta anledningen till att officeren trodde att Yeshua var Guds Son, eftersom Matteus nämner detta tidigare och då inte i samband officerens uttalande.

Vad som återstår är en kombination av de första två punkterna: 1. Yeshua ropade med hög röst och 2. Förlåten i Templet brast. Det första såg han inte, utan hörde. Matteus 27:54 säger: "När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son." Lukas 23:47 säger:  ”Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."

Sammanfattningsvis måste alltså officeren ha sett något som hände i Templet, där förlåten brast uppifrån och ända ner. Detta är totalt omöjligt från någon annan plats än från Olivberget, och absolut inte möjligt från Den Heliga Gravens Kyrka eller Gordons Golgata som bägge ligger bakom Templet.

Den judiske bibelläraren Alfred Edersheim har skrivit att förlåten var omkring 20 meter hög och omkring 10 meter bred. Det betyder att den var lika hög som ett sexvåningshus! Den var tjock som en handsbredd och bestod av 72 kvadrater. Edersheim skrev att förlåten var så tung att det ”på det överdrivna språk som gällde på den tiden behövdes 300 präster för att handskas med varje [kvadrat]"5 Förlåten var med andra ord enormt stor och tung.

Nazaréernas Evangelium konstaterar att det stora överstycket av sten över dörren till Templet gick sönder i två stycken när jordbävningen ägde rum och förlåten brast.6 Detta kan ha varit en av anledningarna till att förlåten brast. Vi behöver komma ihåg att Templet ansågs var den vackraste och mest imponerande religiösa byggnaden i världen på sin tid. Stenöverstycket som låg över dörrarna vägde runt 300 ton! När det kom nedfarande under jordbävningen måste det ha varit en otroligt uppseendeväckande syn från Olivberget, just när Yeshua ropade med hög röst.

Det här var omöjligt att se från Den Heliga Gravens Kyrka eller från Gordons Golgata, utan bara ifrån Olivberget. Kom också ihåg att översteprästen måste ta blodet från den röda kvigan med sitt finger för att stänka det mot dörrarna till Templet. Det betyder att dörrarna måste ha varit synliga från den plats där Yeshua dog. Bara om han dog på Olivberget var detta möjligt.

I nästa avsnitt ska vi fortsätta med att titta på det här ämnet om var Yeshua dog. Det finns mera material, både från Skriften och från historien, som med absolut säkerhet pekar på att det är Olivberget som är platsen för Golgata.

Läs: Golgata – När, var och hur, del 3

 

"Bered vägen för HERREN"

 

---