Golgata – När, var och hur, del 4   04.2008

Del 4

”De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: ’Denne Yeshua som jag predikar för er, han är Messias’.” (Apg. 17:1-3 reviderad)

”Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. …Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Yeshua är Messias.” (Apg. 17:1-3)

Vi har redan konstaterat att grunden för evangeliet är att Messias dog för våra synder ”enligt Skrifterna.” Så här långt har vi sett att den kristna traditionen har lämnat Skriftens mönsterbild och förvirrat begreppen både angående när och var Yeshua dog för våra synder. Stilla veckan, långfredagen, uppståndelsedagen, Heliga Gravens kyrka och Via Dolorosa är alla mänskliga traditioner och påhitt som förvanskat Skriftens vittnesbörd och den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga. Som vi sett både utifrån Skrifterna och de första troende på Yeshua, så varken undervisade eller praktiserade apostlarna någon av dessa kristna traditioner. De var mycket noggranna med att inte göra några avsteg ifrån Skrifterna.

Vår kallelse att be om återupprättelse

Vår kallelse är att be för Israels frälsning. Vi är kallade att förbereda vägen för Messias i Elia ande och kraft, så att Guds Lamm kan uppenbaras för Israel. De kristna traditionerna skymmer dessvärre Faderns sanna vittnesbörd om Sonen som finns i Skrifterna så att det judiska folket inte känner igen honom. Vi måste be om att sanningen om Messias ska återupprättas utifrån Skrifterna, så att Guds Lamm som borttager världens synd ska uppenbaras för Israel.

Bibeln befaller oss: ”Drag ut, drag ut genom portarna, bered väg för folket! Bana, ja, bana en väg och röj bort stenarna, res upp ett baner för folken! Se, HERREN förkunnar till jordens ände: Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer!” (Jes. 62:10-11)

Den sista meningen kan också översättas: ”Säg till dottern Sion, ’Se din frälsare kommer!’” Det är betydelsefullt att den sanne frälsaren uppenbaras och presenteras för Israel. Paulus förklarar för judarna i Tessalonika utifrån deras egna Skrifter, den hebreiska Bibeln, att Messias måste lida och uppstå igen från de döda, då han sa till dem, ”Denne Yeshua, som jag förkunnar för er (han som alltså presenteras i det som kallas för Gamla Testamentet), han är Messias.”

Vi läser i Lukas 3:3-6,

”’En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom. Alla dalar skall fyllas och alla berg och höjder sänkas. Krokiga stigar skall rätas och ojämna vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning’.”

Det hebreiska namnet ’Yeshua’, som på svenska är översatt via grekiska och latin till ’Jesus’, betyder ”Guds frälsning”. Syftet för Johannes Döparens tjänst såväl som för den utlovade upprättelsen av sanningen i sluttiden, är att den sanne frälsaren, Yeshua, ”Guds frälsning” ska uppenbaras för hela mänskligheten och främst för Israel. ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.” (Rom. 1:16) För att göra detta måste vi avlägsna de stenar som är mänskliga traditioner, vilka hindrar Guds frälsning, Yeshua att uppenbaras.

År 2000 skrev vi vår första Haggada (program för Påsk-måltiden). En kväll efter midnatt när jag (Lars) just gjort klart slutredigeringen och skulle gå och lägga sig, hörde jag en röst bakom mig: ”Tack för att du hjälper mig att återupprätta min sanna identitet!” Det rörde mig djupt.

Time Magazine publicerade nyligen en mycket intressant artikel kallad ”Future Revolutions 10 Ideas That Are Changing The World.” (Framtida revolutioner 10 ideer som förändrar världen) På tionde plats på denna lista av ideer som idag revolutionerar världen ligger ”åter-judaiseringen av Jesus”. Enligt Time Magazine anser seminarieprofessorer, teologer och pastorer idag att, ”om du inte förstår [det judiska] sammanhanget, så kommer du definitivt att misstolka Jesus”.

En teolog konstaterar i Time Magazines artikel att han förstår att iden är revolutionär, men "det är så logiskt övertygande att han inte har möjlighet att gå tillbaka till det gamla synsättet igen. När man väl kommit in i det säger han, så är man fast. För man kan aldrig läsa [Bibeln] på samma sätt igen’.”

Det finns en oerhörd kraft i sanningen. Även om den varit begravd under 1800 år, så har den fortfarande kraft att återuppstå. I princip bekräftar Time Magazine den profetia som Yeshua uttalade för två tusen år sedan, ”Han svarade: ’Elia skall komma och återupprätta allt’.” (Matt. 17:11) Messias ankomst står för dörren och vi måste fortsätta att be för denna återupprättelse av tron.

När vi ser Frälsaren uppenbarad i de profetiska Skrifterna i Tanach (GT) börjar våra hjärtan brinna i oss, precis som vi läser om lärjungarna på Emmausvägen.

”Han sade till dem: ’Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?’ Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. …Och de sade till varandra: ’Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?’ ” (Luk. 24:25-27,32)

Hur dog Yeshua?

Låt oss nu titta på den sista frågan i vår serie, nämligen hur Yeshua dog för världens synd. Vi vet förstås att Yeshua dog genom att han blev korsfäst. Men frågan är: hur korsfästes han?

Traditionellt har kristna avbildat Yeshua döende på ett kors med två korslagda bjälkar. Detta kors har blivit den kristna trons främsta symbol. Men är detta verkligen vad Skrifterna lär om det avrättningsredskap som Yeshua dog på? Låt oss titta på ‘Vine’s Expository Dictionary of New Testament Words’, som förmodligen är det mest respekterade uppslagsverket i sitt slag på engelska, vad det har att säga om ordet ’kors’.

KORS, KORSFÄSTA stauros NT:4716 betecknar huvudsaklingen "en upprest påle eller stolpe." På en sådan spikades brottslingar fast för att avrättas. Både substantivet och verbet stauroo, "att fästa vid en påle eller stolpe," ska i ursprunglig betydelse särskiljas från den kyrkliga formen för det tvåarmade “korset”. Det senare har sitt ursprung i det gamla Kaldeen, och användes som symbol för guden Tammuz (format efter det mystiska Tau, initialen till hans namn) i det landet och i angränsande länder, inklusive Egypten. I mitten av tredje århundradet e.Kr. hade kyrkorna antingen avfallit ifrån, eller travesterat vissa doktriner i den kristna tron. I avsikt att höja prestigen hos det avfälliga kyrkliga systemet mottogs hedningar i kyrkorna utan att de blivit pånyttfödda genom tro, och de tilläts till stor del att behålla sina hedniska tecken och symboler. Härmed antogs Tau eller T, i sin vanligaste form med den lodräta delen neddragen, så att den fick symbolisera Kristi ”kors”1.

Det traditionella kristna korset är med andra ord från början inte en kristen symbol. Det kommer ifrån hedendomen. Det grekiska ordet ”stauros” betecknar huvudsakligen, men inte exklusivt, "den uppresa påle eller stolpe" på vilken brottslingar hängdes. Men det kan även syfta enbart på tvärbjälken, på latin ”patibulum”, som armarna och händerna spikades fast vid och som brottslingen vanligtvis tvingades bära fram till avrättningen. Slutligen kan ordet även syfta på hela avrättningsredskapet bestående av både tvärbjälken och den stående pålen.

Här ska vi dock observera någonting viktigt. Det redskap som tvärbjälken, patibulum, fästes på, behövde inte vara en död påle eller stolpe. Det var i själva verket mycket vanligt för brottslingar i Romarriket att bli korsfästa genom hängning i vanliga träd. Kyrkofadern Tertullianus skrev i sin bok ’Apology’ om den romerske prokonsuln i Afrika som straffade Saturnus-prästerna för att de offrat barn till Saturnus i sitt tempel. Han skrev att prokonsuln ”offentligt förevisade prästerna upphängda på de heliga träd som skuggade deras tempel—så många kors som det straff brottet krävde, för att sona sina brott.”2 Märk här att Tertullianos kallar de levande träd som prästerna hängdes i för ”kors”.

Vi vet från Joh. 19:41 att Yeshua korsfästes i en trädgård vilket betyder att det fanns träd som han kunde hängas i. Vi vet också att hans korsfästelse gick väldigt fort. Pilatus försökte in i det sista frikänna honom, och påskfirandet närmade sig med hast. När slutligen dödsdomen kom, fanns det inte mycket tid att gräva hål för tre tunga kors. Ett passande träd var det lämpligaste valet.

Apostlarna talade ofta om korset som ett träd

Det finns många antydningar, såväl i Skrifterna som i tidiga kristna skrifter och traditioner om att Yeshua korsfästes i ett vanligt träd. För det första så ser vi på flera ställen i de Apostoliska Skrifterna (NT) att korset även kallades träd.

”Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.” (Apg. 5:30)

”Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade.” (Apg. 10:39)

”Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.” (Apg. 13:29)

”Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten.” (1 Petr. 2:24)

Det grekiska ord som används i alla de citerade verserna för ”trä” är xulon, som används i Septuagintan för att översätta eets, det vanligaste ordet i hebreiska för ett levande träd. Xulon används också för livets träd i Upp. 2:7, 22:2,14.

Vi har även en tydlig profetia från Tanach som Paulus citerar i Galaterbrevet 3:13, ”Messias friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.” Denna profetia från 5 Mosebok säger ingenting om något kors. Det talar om ett träd och använder det vanligaste ordet för ett levande träd. Det är precis samma ord som i 1 Mosebok 1:11, ”Gud sade: ’Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden.’ Och det skedde så.”

Så här står det i det berömda Kittels teologiska lexikon,

”Den tidiga kristna konsten indikerar ett nära samband mellan livets träd och korset. …I gravmålningarna från 100-talet är det därför för första gången avbildat som en symbol för segern över döden. Sedan återkommer motivet om och om igen. Iden att korsets levande trädstam bär kvistar och löv är ett vanligt motiv i den kristna antiken”.3

Precis som Vines grekiska ordbok säger, blev inte det traditionella kristna korset en kristen symbol förrän vid mitten av 200-talet. Det var huvudsakligen efter Konstantin som korssymbolen blev populär bland kristna. Före Konstantin avbildades ofta Yeshuas kors i den kristna konsten som ett levande träd med grenar och frukter. ’Christ Church’ som ligger strax innanför murarna i Gamla stan i Jerusalem är den äldsta protestantiska kyrkan i Mellanöstern. Den grundades ursprungligen för att fungera som en missionsbas till det judiska folket. Det finns inget kors i hela byggnaden. På nattvardsbordet är korset ersatt med bilden av livets träd.

Melito av Sardes skrev, ”Precis som synden kom från ett träd, så kom även frälsning från ett träd”4 och Ignatius från Antiokia skrev om de troende som ”grenar på korset” som bär frukt.5 Både Melito och Ignatius liknade korset vid ett vanligt levande träd.

Yeshua och rövarna hängde på samma kors

Slutligen ska vi se på ytterligare ett bibelställe i Joh. 19:31-33, som tyder starkt på att Yeshua blev korsfäst i ett vanligt träd. Vers 31 översätts i den engelska NIV-bibeln,

”Nu var det Förberedelsedagen, och nästa dag var en speciell Sabbat. Eftersom judarna inte ville lämna kvar kropparna på korsen över Sabbaten, bad de Pilatus att benen skulle krossas och kropparna tas ned.”

Detta är en mycket ”logisk” översättning. Men det finns bara ett problem. Den grekiska texten säger inte ”korsen” i denna vers utan ”korset” i singularis. Det står bokstavligen, ”judarna inte ville lämna kvar kropparna på korset över Sabbaten.” Det betyder att de tre kropparna hängde på ett kors! Detta är ju möjligt om korset var ett vanligt träd däremot omöjligt om det handlade om ett traditionellt kristet kors med tvärlagda bjälkar. Två brottslingar kunde möjligtvis hängas ”rygg mot rygg” på samma påle, men inte tre.

Om korset var ett vanligt träd förklarar detta också vad som står i de två nästföljande verserna,

”Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben”.

Vi vet från alla evangelierna att Yeshua korsfästes i mitten med en rövare på sin vänstra sida och en på sin högra. Men titta på vad det står här. Även om Yeshua korsfästes i mitten, kom soldaten sist till honom. Detta verkar lite konstigt enligt den traditionella bilden av korsfästelsen med tre romerska kors sida vid sida, men om de alla korsfästes i samma träd går det bra ihop.

Det kors som Yeshua bar till Golgata var patibulum, tvärbjälken. Hela anordningen med både tvärbjälke och en passande timmerstock som påle, skulle ha vägt minst 90 kilo. Det skulle ha varit omöjligt för vilken piskad fånge som helst att bära. Tvärbjälken var tung nog.

När Yeshua kom till Golgata på Olivberget hängde de honom på tvärbjälken i ett av träden nära altaret där syndoffren brändes till aska. Där dog han för världens synd "enligt Skrifterna" på eftermiddagen under den judiska påsken just när påskalammen slaktades i templet.

”Ty vårt påskalamm Messias har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid.” (1 Kor. 5:7-8)

”Yeshua är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” (Apg. 4:11-12)

"Bered vägen för HERREN"

 

---