Ett överflödande hopp — Del 1   5.2009

Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp… Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Rom. 15:4,13

Gud är hoppets Gud. Syftet med de Skrifter som han har inspirerat är att ge oss hopp. Gud vill att vi som känner honom ska överflöda av hopp genom den Helige Andens kraft. Hopp kan definieras som ”en god förväntan inför framtiden”. Cambridge Advanced Learners Dictionary definierar hopp som ”en trygg känsla om vad som kommer att ske i framtiden”. Svenska Akademiens Ordbok definierar hopp som en "förväntan att något önskat skall inträffa".

Hebreerbrevet 11:1 förklarar att vi inte kan ha tro förutan hopp. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” Eftersom Gud vill att vi ska be i tro måste vi först ha hopp. När vi överflödar i hoppet kan vi även be i tro och få vårt bönesvar.

Hela världen söker idag desperat efter ett hopp. Nu i veckan såg vi en stor affisch hängande utanför en souvenirbutik här i Israel med ordet HOPP skrivet under en bild av president Obama. Människan kan inte leva utan hopp. Hoppet är det sista som dör.

Mycket av traditionell evangelisk/pingst/karismatisk undervisning om ändens tid tenderar tråkigt nog att skapa fruktan och osäkerhet hos människor snarare än ”en god förväntan inför framtiden”. Eftersom Gud är hoppets Gud och han vill att vi ska överflöda av hopp behöver vi studera noggrant vad Skrifterna verkligen säger.

Medan Skrifterna ser Messias återkomst som en dom över all ondska och ett maktövertagande av himmelriket, är huvudkännetcknet på mycket av populär undervisning typ bestsäljaren ”Left behind” böckerna precis som titeln indikerar, en slags flyktmentalitet. Det finns ingen framtid för den här planeten så man vill absolut inte bli lämnad kvar i den. Men den troendes hopp är inte att vi en dag ska försvinna bort härifrån utan att Messias ska komma hit! Det handlar inte i första hand om en evakuering, utan om en förvandling till odödlighet. Uppryckandet handlar om att vi ska ryckas upp i luften för att möta Messias när han kommer till Jerusalem för att sedan för alltid vara hos honom. Det handlar om att vi förvandlas och blir honom lika. Det står ingenstans i bibeln att vi ska transporteras upp till himlen som vår slutdestination genom uppryckandet.

Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras... vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. Ty i hoppet är vi frälsta. Rom. 8:18-19,23-24

De första troendes hopp

I Justinius Martyrens bok Dialog med juden Tryfo, skriven i det andra århundradet, frågar den judiske rabbinen Tryfo Justinius Martyren,

"Håller du för sant att denna plats Jerusalem kommer att återuppbyggas och förväntar du dig att ditt folk kommer att återsamlas och fröjdas med Kristus, tillsammans med patriarkerna och profeterna och de heliga bland vårt folk och till och med dem som blivit proselyter innan er Kristus kom…?"

Justinius svarar,

"Jag har bekräftat för dig tidigare att jag och många andra verkligen anser detta liksom du även själv väl känner till att det kommer att ske… jag, och alla andra helt ortodoxa kristna vet att det kommer en uppståndelse i köttet och sedan även tusen år i ett Jerusalem, uppbyggt, utsmyckat och utvidgat som profeterna Hesekiel och Jesaja och alla de andra profeterna bekräftar.

Och vidare profeterade en man ibland oss vid namn Johannes, en av Kristi apostlar i en Uppenbarelse given till honom, att de som trott på vår Kristus kommer att få bo i Jerusalem i tusen år och att därefter den universella och med ett ord sagt, eviga uppståndelsen för alla kommer att ske i ett ögonblick liksom även domen." (Slut citat)

Vi ser här att etthundra år efter uppståndelsen, hade enligt Justinius Martyren alla ”helt ortodoxa kristna” exakt samma hopp som det judiska folket! Det är ett hopp koncentrerat kring Jerusalem och Messias tusenåriga rike över nationerna. Det är ett budskap om uppståndelse och förvandling av denna värld, inte om att fly bort ifrån den. Oturligt nog har traditionell evangelisk/pingst-eskatologi lyckats vända upp och ner på det bibliska budskapet beträffande vår framtid. Vilken tragedi detta är!

Papias som var lärjunge till aposteln Johannes predikade samma budskap som Justinius Martyren. Det gjorde även Ireneus, Tertullianus, Hippolytus och andra. Ireneus undervisade den judiska apokalyptiska synen att världen kommer att bestå i sjutusen år eller ”sju dagar” och att den sjunde kommer att bli en sabbatsdag innan evigheten tar vid. Vid slutet av sjätte årtusendet kommer ondskan att nå sitt klimax genom antikrist, som kommer att tillintetgöras vid Jeshuas återkomst då han upprättar sitt rike.

Det var huvudsakligen Origenes som först introducerade det grekiska tänkandet i tolkningen av Skrifterna inklusive det profetiska ordet. Augustinus vidareutvecklade detta tänkande och la grunden till den teologi som dominerat både katolsk och traditionell protestantisk eskatologi fram till våra dagar. Det är en eskatologi av kyrklig triumfalism genom kompromiss med världen snarare än trohet, lidande och längtan efter Jeshuas återkomst.

På 1800-talet blev Darbyismen och dispensationalismen den dominerande synen bland bibeltroende evangelikaler och pingstvänner. Detta är teologin bakom den populära ”Left Behind”-serien. Jag (Lars) växte upp och stöptes i denna teologi från tidigaste barndom. Den är fortfarande djupt inrotad i tänkandet hos många bibeltroende kristna. Medan Augustinus byggde sin eskatologi på ersättningsteologin, iden om att kyrkan ersatt Israel som Guds utvalda folk, bygger dispensationalismen på ”separationsteologin”, som betyder att kyrkan och Israel har två olika slutmål.

Som vi skrev tidigare var detta inte det dominerade synsättet under första århundradena bland de kristna då de såg fram emot samma hopp som judarna. Det är heller inte vad apostlarna lärde. Paulus, som är hedningarnas apostel, var mycket tydlig beträffande sin kallelse till hedningarna,

Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte. Och detta evangelium har jag blivit satt till att tjäna i kraft av den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft. Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom [att även hedningarna fått del i löftena givna till Israel]. Ef. 3:6-8

I dessa sista dagar är det oerhört viktigt att vi återvänder till det apostoliska evangeliet och det ursprungliga hoppet som finns i Messias! Det bibliska hoppet är inriktat på Messias återkomst och upprättelsen av Jerusalem. Detta måste återigen bli fokus för vårt hopp och våra trosböner i dessa sista dagar. Sakarja 12:9-10 ger oss en inriktning för våra böner i denna tid,

På den dagen skall jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.

Vi är kallade att bli väktare på Jerusalems murar tills dess att Jerusalem blir en lovsång på jorden. Jesaja 52:8 säger,

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar alla, ty de skall med egna ögon få se HERREN vända tillbaka till Sion.

Och i Lukas 12:37 lovar Jeshua,

Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem.

Gud som skaparen

De bibliska hoppet bygger på det faktum att Gud är alltings Skapare. När Gud avslutat sitt skapelseverk står det, ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” (1 Mos. 1:31) Det står inte att det Gud skapat var dåligt utan att det var gott. Som vi skrev tidigare ser vi fram emot förvandlingen av denna värld, inte att fly bort från den! Vårt härliga hopp är inte att vi ska bort härifrån utan att Messias återvänder i makt! Det är ett hopp om återupprättelse och seger för Gud och det totala nederlaget för Satan och all ondska.

Det grekiska tänkandet med dess motsättning mellan den materiella och den andliga världen och att endast den osynliga andliga världen är god, vilket ligger till grund för både den Augustinska och den Darbyistiska eskatologin, är inte skriftenligt. Jeshua lärde oss att be att Guds Rike ska komma och att Guds vilja ska ske på jorden så som den sker i himlen. Han lärde oss aldrig att be att Gud skulle ta oss bort från jorden, till sitt rike.

Habakuk 2:14 säger, ”Ty jorden skall bli full av kunskap om HERRENS härlighet, så som vatten täcker havets djup”. Och Uppenbarelseboken 11:15 beskriver det härliga hopp som vi ska se fram emot, ”Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han skall vara konung i evigheternas evigheter”. Denna härliga förväntan faller på något sätt bort ur fokus bland förespråkarna för ”Left Behind” eller kommer i bästa fall i andra hand. Huvudfokus blir att vi försvinner och kommer upp till himlen. Detta undervisas ingenstans i hela Bibeln!! Bibeln talar i stället om att ”inträda i Guds Rike”, ”ärva Guds Rike”, ”se Guds Rike”, ”ta emot Guds Rike”, ”vänta på Guds Rike”, ”få en arvedel i Guds Rike”, ”vara värdig Guds Rike”, ”få ett härligt välkomnande in i vår Herres eviga rike”, o.s.v.

Att Gud är den som skapat allt är grunden för vår tro och att han även en dag ska förvandla allt ”Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron.”. (Matt. 19:28) ”Han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’ Och han sade: ’Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna’.” (Upp. 21:5)

Tron på Gud som Skaparen och den fruktan och tillbedjan som tillkommer Honom på grund av detta är en del av det eviga evangelium som kommer att betonas i sluttiden innan Jeshua återvänder,

Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
Upp. 14:6-7

Vi ser samma ”goda nyheter,” betonade av Barnabas och Paulus när de predikade för hedningarna i Lystra, ”Vi predikar för er det glada budskapet att ni skall omvända er från dessa avgudar till den levande Guden, som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem.” (Apg. 14:15) Barnabas och Paulus fortsatte sedan genom att göra ett viktigt påpekande av det faktum att Gud är alltings Skapare,

Han har under gångna släktled tillåtit alla hednafolk att gå sina egna vägar. Ändå har han lämnat många vittnesbörd om att han gör gott. Från himlen ger han er regn och tider med goda skördar och fyller era hjärtan med glädje över maten ni får." Apg. 14:16-17

Maten vi äter är ett uppenbart vittnesbörd om Guds makt och omsorg om alla människor! I brevet till Romarna förklarar Paulus,

Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Rom. 1:18-20

Gud har inte lämnat sig utan vittnesbörd. Hans godhet såväl som hans makt kan ses i skapelsen, speciellt genom den mat vi äter. Här kommer den allvarliga delen. Paulus fortsätter i nästa vers,

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan… Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär… Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser… utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag… De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. Rom. 1:21-29

Observera här att människans moraliska förfall, vilket leder till att hon blir föremål för Guds vrede, börjar med en vägran att förhärliga Gud och tacka honom för vad han skapat! Motsatsen är också sann. Är vi noggranna och ger Gud den ära honom tillkommer som alltings Skapare och vi tackar honom för vad han gjort, blir våra sinnen upplysta och inte förmörkade. Detta är en viktig del i återupprättandet av ett överflödande hopp mitt under svåra och turbulenta tider.

 

"Bered vägen för HERREN"