Paulus och HERRENS högtider   09.2007

Av alla apostlarna var Paulus utan jämförelse den mest lärde. Han var inte bara en farisé utan även son till en farisé och hade fått sin utbildning under den mest lärde och respekterade rabbinen i världen på den tiden, Rabbi Gamaliel. Paulus var hans bäste elev.

Petrus skrev om Paulus, "I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv - något som också sker med de övriga Skrifterna. Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste." (2 Petr. 3:16-17)

Petrus talar om okunniga människor, som missförstod Paulus och varnade läsarna för att dras med i de laglösas villfarelse. Det förekom envisa rykten om Paulus redan på den tiden, som gick ut på att han inte bara undervisade hedningarna utan också judarna att överge Moses (Apg. 21:21) Rykten kan vara svåra att få bukt med. Under nära två tusen år har Paulus brev missbrukats i församlingen till att lära ut att Lagen har upphört.

Det är viktigt att förstå att detta är att förvränga det Paulus skrivit. I Apostlagärningarna 21 ser vi hur Jakob tar upp detta ämne i Jerusalem och säger till Paulus vad han borde göra för att stoppa ryktesspridningen om honom och visa alla att han inte undervisar på det viset. Han avslutar med att säga, "Då kommer alla att förstå att inget av det som de har hört om dig är sant, utan att du själv håller fast vid lagen och lever efter den."(Apg. 21:24) Paulus var ingen laglös som gjort sig av med Mose Lag.

Lagen är en skugga av det som ska komma.

Det är viktigt att titta lite närmare på vad Paulus hade att säga om Herrens högtider. Låt oss först titta på Kolosserbrevet 2:16-17, "Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus."

De här verserna har okunniga, laglösa människor använt för att påstå att kristna inte ska ha något att göra med de Herrens högtider som givits i Lagen. Men är det verkligen det som Paulus säger här, eller är detta ett typexempel på den förvrängning av Paulus undervisning som Petrus varnade för?

Först och främst så säger Paulus här, precis som också i Hebréerbrevet, att lagen är en skugga av det som är en verklighet i Messias. "Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt."(Hebr. 10:1) Ordet  "endast" i den här versen finns inte i den grekiska texten. Det är ett ord som vinklade översättare har lagt till den heliga texten.

Lägg också märke till att det står här att lagen är "en skugga av det goda som kommer." Lagen är inte bara en skugga av det goda som skulle komma för två tusen år sedan, när Yeshua dog på korsets träd. Allt i lagen fullbordades inte då, faktum är att vi har det bästa framför oss. Lagen ger oss en skugga av dessa kommande goda ting. Lagen profeterar fortfarande om Messias! Kolosserbrevet 2:17 är felöversatt i Folkbibeln. Den grekiska texten säger inte "det som skulle komma." 1883 års svenska bibel översätter det riktigt med "vad som skall komma."

Det enda sättet att ta bort en skugga är att avlägsna själva föremålet som ger upphov till skuggan. Vi kan inte ta bort lagen (skuggan) utan att först ta bort Messias (föremålet). Vidare så är det ju så att en bild utan skugga saknar djup. Den är bara  tvådimensionell och livlös. Vi behöver lagen för att kunna se det fulla djupet hos vår Messias, hans frälsning och vad som ännu ska komma. Vi får inte göra oss av med lagen.

Eftersom Högtiderna är en skugga som avslöjar för oss det som ligger framför oss och på vad vi äger i Messias är de mycket viktiga för alla som tror på honom och tillhör honom, eller hur? Det finns sådan som påstår att firandet av dessa Herrens högtider som ju givits till Israel är en form av ersättningsteologi. Paulus skriver tvärtom till s k hednakristna att de inte ska låta någon döma dem angående dessa högtider. Om vi tror på Messias har vi rätt att fira högtiderna som handlar om honom utan att låta någon döma oss för det även om vi inte är judar.

Lydnad men inte lagiskhet.  

Vad Paulus varnar för i skriftstället ovan, från Kolosserbrevet 2, är inte lagen, utan lagiskhet. Han varnar för dem som gör själva lagen till verkligheten. Paulus säger att vi inte ska låta någon fördöma oss på grund av hur vi firar sabbater och religiösa högtider, som om vår frälsning skulle hänga på att vi lydde vissa regler angående dessa saker. Från sådan lagiskhet är vi fria, eftersom vår Messias har köpt oss vår frälsning genom sitt blod. Men det betyder inte att kristna inte ska fira Herrens Högtider! Det är en typisk förvrängning av det som Paulus avsåg. 

För ett år sedan, när vi ärade Herren genom att fasta under Försoningsdagen, sade Guds Ande några livsförvandlande ord till oss. Han sade, "Det här är MIN högtid. Det är en högtid som handlar om mig. Varför är kristna som tror på mig, och säger att de älskar mig, så okunniga och likgiltiga angående mina Högtider?"

Högtiderna utgör en del av "Lagen", vilken på hebreiska helt enkelt betyder "Guds undervisning eller instruktioner." Lagen undervisar oss om Messias och om vår frälsning i Honom. Inte ett ord är utan betydelse. Vänner, hur kan vi förvänta oss att bli övervinnare om vi föraktar Guds undervisning och instruktioner? Gud är världens bästa lärare. Men hur kan församlingen uppnå mognad om den avfärdar hans undervisning?

Den enda instruktionen för Basunklangens Högtid är att den skall vara en vilodag då vi ska blåsa i shofarhorn. Shofaren låter inte ens vackert. Den har ett genomträngande, lite klagande ljud. Vad ska detta vara bra för? Jo det är en årlig påminnelse om att shofaren (basunen) en gång ska komma att ljuda från himmelen och Messias då ska komma. Den är "en skugga av det goda som kommer."

"Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. 17 Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren." (1 Tess. 4:16-17)

Gud vill att vi ska vara redo, och församlingen vanärar honom om den inte bryr sig om hans Högtider, som han fastställt för att undervisa och instruera oss om Messias. I stället har församlingen kommit fram med egna högtider, såsom julen (efter mönster från födelsedagsfirandet av solguden den 25:e december) och påsken (efter mönster från dyrkan av gudinnan Ishtar), något som inte finns i Bibeln utan istället har sin bakgrund i avgudadyrkan. Gud säger tydligt i Lagen,

"Fråga inte efter deras gudar, så att du säger: "Hur dyrkade dessa folk sina gudar? Jag vill göra på samma sätt. "Så skall inte du göra när du tillber HERREN, din Gud, ty allt som är avskyvärt för HERREN och som han hatar, det har de gjort till sina gudars ära."(5:e Mos. 12:31)

Lägg märke till att Gud inte säger att vi inte får dyrka främmande gudar. Självklart ska vi inte göra det. Men här sägs det att vi inte får tillbe Herren, den Evige, på samma sätt som hedningar dyrkar sina gudar. Vi ska hålla Guds högtider och inte försöka ära honom med några människotillverkade högtider som har sitt ursprung i avgudadyrkan. Det spelar ingen roll vad någon tycker eller hur goda avsikterna än kan vara, vi ska inte beblanda oss med icke skriftenliga högtider, om vi önskar vara Hans strålande Brud. Bibeln säger, "Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig. "(1 Petr. 1:15-16) Guds ord gör oss avskilda. Jul- och påskfirandena ingår i det uppror mot Moses som Paulus varnade skulle komma för att förbereda vägen åt antikrist. Detta är allvarligt!

Sabbaten

Sabbaten är en av Herrens Högtider. En del hänvisar till Romarbrevet 14:5-6, och menar att vi i det nya förbundet inte har någon förpliktelse att hålla det fjärde av de tio Budorden. Paulus skrev, "Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne.  Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud."

Det är fullkomligt otänkbart att Paulus skulle ha avsett Sabbaten när han skrev "Den ene sätter en dag högre än en annan." Det skulle ha betytt en total förnekelse av den Heliga Skrift från Paulus sida, eftersom den klart etablerar att Gud ser Sabbaten som helgad och avskiljd från resten av dagarna.  Redan i andra kapitlet i Bibeln ser vi att det allra första som Gud gjorde efter skapelsen, var att helga Sabbaten."Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort " (1:a Mos. 2:3) Han har befallt oss i sitt Ord att göra likadant.

Romarbrevet 14, vers 6 lyder, "Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren." Den naturligaste tolkningen av denna vers är förstås att detta sammanhang inte alls talar om Sabbaten, utan om speciella fastedagar som en del tydligen höll på i Rom. Kanske är det en hänvisning till den fariseiska traditionen att fasta två dagar i veckan (se Luk 18:12). Det var en sed som vi vet praktiserades av de troende i den första församlingen i Jerusalem. Men Rom 14 handlar inte om Sabbaten eller vilodagen. Den omnämns aldrig. Jesus sa i stället att Sabbaten blev gjord för människan (se Mark 2:27) inte att den blev gjord för juden eller judarna.

Visst är det underbart att Jesus uppstod från de döda den första veckodagen och det är verkligen värt att firas. Men en sak är säker: det finns inte en enda vers i hela Bibeln som säger att vi ska avskilja söndagen, eller den första veckodagen varje vecka till vilodag. Det är en mänsklig tradition. Och Yeshua var väldigt klar när det gäller sådant:

"Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar." (Mark 7:6-8)

När man först börjar fira Sabbaten i lydnad för Guds ord känns det lite annorlunda och ovanligt. Om man inte är judisk kan det bli svårt att komma bort ifrån tankar som; "Jag är inte jude, varför ska jag göra det här? Jag känner mig som en hycklare." Eller "Jag är kristen, det här känns som att byta religion." Problemet är att församlingen aldrig skulle ha slutat med sabbatsfirandet. Nu bryter vi ny mark efter 1800 långa år! Det är inte konstigt om man känner sig lite obekväm i början.

Men kom ihåg: genom tron på Jesus har vi blivit inympade i Israel. Genom att hålla Sabbaten återupprättar vi helt enkelt den ursprungliga tron, som en gång för alla har skänkts till alla de heliga. Varför skulle inte vi göra det som Jesus och hans lärjungar gjorde? Vill vi inte vara lik honom? Vi kan försäkra dig att om du inte ger upp, blir snart Sabbaten det största glädjeämnet i din familj under hela veckan.

För inte så länge sedan berättade vi för några vänner, "Vi har kommit fram till att om man verkligen vill hålla Sabbaten så måste man också hålla förberedelsedagen (fredagen, se Mark. 15:42), för att kunna göra i ordning allt inför Sabbaten." Vår kristne vän svarade, "I vår familj förbereder vi oss för och ser fram emot Sabbaten under hela veckan! Det står ju, 'Tänk på Sabbatsdagen.' Det gör vi hela veckan. Sabbaten är vår högsta glädje, som vi som familj ser fram emot!" Vår vän hade verkligen rätt. På samma sätt bör vi se fram emot Guds rike, den sjunde dagen, vilket Sabbaten handlar om och är en skugga av. Låt inte religiösa andar beröva dig välsignelsen av att fira Sabbaten precis som Jesus gjorde!

Paulus skrev i 1 Kor 5:7-8 "Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg." Här hänvisar Paulus till den bibliska, judiska påskhögtiden och säger klart till de troende att de ska fira högtiden.

Senare i brevet ger Paulus närmare instruktioner om den sista påskmåltiden som Jesus åt med sina lärjungar då han introducerade det nya förbundet för dem. Han skriver om hur de troende i Korint kan fira denna högtid på rätt sätt. Vi vet från kyrkohistorien att församlingarna i Mindre Asien noggrant fortsatte att fira påsken enligt Herrens kalender i flera hundra år. När biskopen i Rom försökte tvinga dem att ändra denna bibliska praxis och övergå till det nya kristna påskfirandet enligt den romerska kalendern vägrade de envist. De hänvisade till att de fått lära sej att fira påsken enligt judarnas bibliska kalender av Herrens egna apostlar, framför allt Johannes.

Herrens tillkommelse

Att fasta och vara utan mat och dryck i 25 timmar på Yom Kippur, Försoningsdagen, är inget nöje. Återigen är detta är en uppenbar lektion som Gud har gett oss för att undervisa oss om hans tillkommelse. Vi måste vara förberedda på Herrens tillkommelse, eftersom det inte blir någon lätt undanflykt! "Men vem kan uthärdaden dag då han kommer," (Mal 3:2) Det kommer att behövas mycken självrannsakan och omvändelse för att bli redo.

"Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?'" (1 Petr. 4:17-18)

"Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom ." (2 Petr. 3:14)

Det är därför som Gud har gett oss Försoningsdagen till att lära oss en mycket viktig lektion om Herrens återkomst. Det är en dag då vi ödmjukar oss inför Gud och "späker våra själar" genom fasta. Påsken handlar om försoning. Yom Kippur handlar om helgelse och slutfrälsningen. Vi kan inte på ett äkta sätt fira Herrens glädje under Lövhyddohögtiden om vi inte först har omvänt oss inför Honom.

Vi ska inte vara lagiska när det gäller Herrens Högtider, utan vara ledda av den Helige Ande och inte låta någon döma oss om hur vi firar dem. Men att inte bry sig om Herrens Högtider innebär att man inte bryr sig om Guds Ord och den undervisning som Han har gett till dem som tror på Honom. Det är faktiskt att vanära Herren. Så enkelt är det. Det har församlingen gjort under åtminstone 1700 år. Det är dags för omvändelse. "Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket." (Matt. 5:19)

"Bered vägen för HERREN"