Prepare

Under ett besök nyligen i Sverige plockade jag upp ett exemplar av tidningen Dagen (Fredag den 12 mars, 2010). Jag förvånades över att inte mindre än tre artiklar i tidningen framställde Reformationen för 500 år sedan negativt i förhållande till Katolska Kyrkan. Den första var en vilseledande helsidesartikel placerad på sida 3 under Opinion skriven av Biskop Emeritius Björn Fjärstedt med rubriken “Bibeln och kristenhetens äldsta flöde.” Jag citerar de två första meningarna i ingressen. “När protestantismen lyfte ut och avskilde skrifterna som enda giltig norm, föll den på eget grepp. Den miste helheten i flödet.”

Ett av Reformationens grundfundament som alltid utgjort själva basen inom all väckelsekristendom “Skriften allena” attackeras alltså i Pingströrelsens huvudorgan Dagen. Vi lever sannerligen i märkliga tider. Vem skulle ens kunna drömt om detta för hundra år sedan? Längre fram i artikeln skriver Fjärstedt om kristenhetens äldsta flöde och den kristna trons framträdande på scenen “från år 80 till mitten av första århundradet” (jag utgår från att Fjärstedt menar mitten av andra århundradet eller 100-talet). Han nämner tre grundfundament: 1. den kristna gudstjänsten med söndagsfirandet och eukaristin, 2. den nytestamentliga skriftsamlingen och 3. det kyrkliga ämbetet satt att förvalta traditionerna från apostlarna. Det borde i ärlighetens namn rättare stå: “det kyrkliga ämbetet satt att förändra traditionerna från apostlarna så som det passade kyrkan.”

Det jag i första hand vill uppmärksamma är det faktum att Fjärstedt talar om “kristenhetens äldsta flöde” minst femtio år efter Andens utgjutande på pingstdagen i Apostlagärningarnas andra kapitel. Kristendomen började med andra ord uppstå som religion ett halv sekel efter Andens utgjutande och efter alla apostlarna (utom Johannes) hade dött. Rent logiskt är det alltså i första hand enligt Fjärstedt avvikelserna från de första femtio årens praxis som betecknas som kristendomens primära grundfundament.

Var i de Heliga Skrifterna finner vi någonstans att apostlarna pläderar för söndagsfirande eller mässan? Det var endast i Rom och Alexandria som man började ersätta sabbaten med söndagsfirande. Övriga församlingar höll strängt på sabbaten i flera hundra år både bland judar och hedningar. Och apostlarna som nedtecknade det Nya Testamentet, som det långt senare kom att kallas, predikade ju alla evangeliet utifrån Mose och profeterna. Som vi kan se genom hela Apostlagärningarna gjorde de det i första hand i den judiska synagogan på sabbaten. Församlingens ledare före år 80 var alla judar som levde strikt efter alla buden i Mose Lag. Det handlade kort sagt om en helt judisk religion där hedningar som omvänt sig hälsades välkomna. Det var om denna tro som alltså låg helt färdig före år 80, inte om något som sedan skulle uppstå under följande generationer, som Judas skriver: “Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.” (Jud v. 3)

Idag måste vi i stället vända tillbaka igen till Reformationens grundfundament Skriften allena! Det står i Efesierbrevet att “Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara.” (Ef 5:25-27) Vare sig kristna traditioner eller kyrkliga ämbeten ut enbart reningen i Ordets vattenbad kan åstadkomma denna härliga församling redo för Jesu ankomst! Detta är vad vi beder om och längtar efter.

Jag vill avsluta med att citera från presentationen av lärjungakursen HaYesod utgiven av First Fruits of Zion.

“Att förflytta berg är ett talesätt som betyder att undanröja hinder. Bland dagens kristna utgör separationen från den judiska grundvalen för vår tro det största hindret till att förstå Bibeln och himmelriket. I det andra århundradet började kristendomen och judendomen gå igenom en jobbig skilsmässa. Det judiska folket förkastade evangeliet och kristendomen förkastade det Gamla Testamentet som evangeliet är byggt på.

Idag händer det nya saker. Judar kommer till tro på den judiske Messias – Jesus från Nasaret. Den kristna församlingen håller på att återupptäcka det rika bibliska arvet från de judiska Skrifterna. Berg förflyttas, ögon öppnas och Himmelriket kommer.” (Slut citat)

“Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom.” (Apg 8:1-2)

Förföljelsen som uppstod efter Stefanus död var den första stora förföljelsen mot församlingen i Jerusalem. Varför utbröt denna förföljelse?

Vi kan läsa i både Apg 2:47 samt 5:13 att det judiska folket i Jerusalem höll lärjungarna i stor ära och respekt. De troende deltog troget i bönerna i Templet och alla höll strängt på Toran. Även här i Apg 8:2 kan vi se att när hela församlingen utom apostlarna fördrivits från Jerusalem hölls det en stor dödsklagan över Stefanus arrangerad av gudfruktiga män i staden. Så vad var orsaken till förföljelsen? Detta är en mycket intressant och viktig fråga att studera närmare.

Var det att lärjungarna trodde att Jeshua från Nasaret var Messias? Det kan omöjligt ha varit hela sanningen. Det fanns fler messiaskandidater med efterföljare vid denna tid som inte förföljdes, i alla fall inte på samma sätt, se t ex Apg 5:36-37. Read the rest of this entry »

“Hör rösten av en som ropar i öknen: ‘Bereden vägen för Herren, gören stigarna jämna för honom.’” (Mark 1:3)

“Men det bekänner jag för dig att jag enligt ‘den vägen’ som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna.” (Apg 24:14)

Den första gemenskapen av efterföljare till Messias kallades för “den vägen”. Enbart i Jerusalem fanns det efter ett par decennier tiotusentals av dem. Det var från dessa som evangeliet spreds ut över jorden. “Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: ‘Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.’” (Luk 24:45-47)

Från början hade “vägen” sitt centrum i Templet i Jerusalem och dess gudstjänst. Man höll inte bara fast vid apostlarnas undervisning utan också vid bönerna i Templet. Lärjungarna var omtyckta och respekterade bland hela det judiska folket i Jerusalem.

Efter ett tag försvann det ursprungliga vittnesbördet om Messias i enlighet med “allt som är skrivet i lagen och hos profeterna”. Templet, “högkvarteret”, jämnades med marken och det judiska folket liksom evangeliet hamnade i förskingringen. “Vägen” raserades. Kvar blev rabbinsk judendom och en avjudaiserad kristendom. Båda med delar av sanningen, men ingen av dem med hela sanningen.

Vi lever nu i en tid då “vägen” måste beredas igen så att Herren kan få ett väl förberett folk när han kommer. De judiska folket är tillbaka i Jerusalem igen. De urgamla stigarna måste upprättas. Stenar måste röjas ur vägen.

Kära vänner, låt oss dagligen bedja ivrigt om denna upprättelse!

“Bereden vägen för Herren, gören stigarna jämna för honom. Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är skall bliva rak väg, och vad oländigt är skall bliva släta stigar; och allt kött skall se Guds frälsning.’” (Luk 3:4-6)