“Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst.” (1 Tim 6:13-14)
I 1917 års översättning står det i vers 14 att hålla “vad jag har bjudit, intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.” I Folkbibeln har man valt att översätta det “bevara det som han har befallt.” Vilket ska det vara: “jag” eller “han”? Svar: egentligen inget av dem. Paulus använder här exakt samma uttryck på grekiska som han använder upprepade gånger om Mose lag. Det står ordagrant:
“Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: håll budordet rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst.”
Vad är det för ett budord som Paulus vill att Timoeteus ska hålla rent och oförfalskat?
Genom hela Bibeln så ser vi att utrycket “budordet” i singular är ofta en beskrivning på lagen. Vi ser t ex hur Paulus använder dessa två ord mer eller mindre synonymt i Rom 7:7-13:
“Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Ty utan lagen är synden död. Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död. Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. Har då det som är gott blivit min död? Nej, visst inte! Men synden har blivit det, för att den skulle framstå som synd. Genom det som är gott åstadkom den min död. Så skulle synden genom budordet framstå som i högsta grad syndig.”
Han fortsätter längre fram i samma avsnitt med att sammanfatta problematiken med budordet: “Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.” (v. 24-25) Lagen är god, men vi är onda och kan inte uppfylla lagen. Messias är lösningen på problemet. Han befriar oss från “syndens och dödens lag” i våra lemmar så att vi kan “hålla budordet“. Han utgavs för att friköpa oss från alla laglöshet. “Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” (Tit 2:14)
Vi läser också i 2 Mos 24 om när lagen gavs på Sinai berg:
“HERREN sade till Mose: ‘Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.’”
I grundtexten står ordet i singular: “stentavlorna med lagen och budordet“. Budordet är alltså ett uttryck som sammanfattar lagen med dess krav. Det finns flera liknande exempel. 1 5 Mos 6:1, som utgör själva inledningen till det största av alla buden, finns samma uttryck i hebreiskan: “Dessa är de bud [Detta är budordet], stadgar och föreskrifter som HERREN, er Gud, har befallt mig att lära er, för att ni skall följa dem i det land dit ni drar för att ta det i besittning.”
Även i dagens textavsnitt från Toran finns samma uttryck. Ordgrant står det i hebreiskan: “Hela budordet som jag i dag ger dig skall ni vara noga med att följa för att ni må leva och bli talrika, och för att ni må komma in i och ta i besittning det land som HERREN med ed har lovat era fäder.” (5 Mos 8:1)
Budordet är alltså ett uttryck som används om lagen. Det framgår ännu tydligare i Ordsspråksboken: “Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, den som fruktar budet får belöning.” (Ords 13:13) Ordagrant står det: “den som fruktar budordet, dvs lagen, får belöning”. Och återigen i Ords 19:16: “Den som håller budordet bevarar sitt liv, den som inte ger akt på sin väg skall dö.”
Det är allstå detta som utgör bakgrunden till Paulus förmaning till Timoteus: “Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: håll budordet rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst.” Var Paulus emot lagen? Kan Paulus ha menat något annat här än vad Gud själv menar med detta uttryck i Toran eller i Ordsspråksboken eller han själv gör i Romarbrevet? Knappast. Både Paulus och Timoteus var ju också uppväxta med de hebreiska skrifterna som deras gemensamma referensram. Det Paulus säger är: Håll lagen! Håll budordet, rent och oförfalskat utan förvanskningar!
Vi läser i 5 Mos 4:5-7:
“Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som HERREN, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning. Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar skall de säga: ‘I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.’ …finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er?”
Frågan vi borde ställa oss är: Ska hedningar som kommit till tror inte få hålla samma rättfärdiga stadgar och föreskrifter, som visar på ett så vist och förståndigt sätt att leva och som ger så stora löften om ett långt liv fyllt med välsignelser? Har Gud ett A- och ett B-lag eller är skiljemuren mellan jude och hedning i sanning nerriven? Får vi inte lyda Guds bud? Kan vi annat än älska, hålla och lyda Guds bud av hela vårt hjärta när den har blivit skriven i våra hjärtan i det nya förbundet genom Guds Ande? “Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Hes 36:26-27) Detta är vad det nya förbundet handlar om!
En del säger: “Varför ska vi hedningar lyda lagen när den inte ens blivit given till oss? Den gavs ju till Israel!” Det finns ett enklet svar på den frågan. Förbunden och löftena gavs inte heller till hedningarna utan till Israel. Paulus säger i Rom 9:4: “De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena.” Sanningen är att vi har enbart tillgång till förbunden och löftena därför att vi blivit inympade i Israel. Det är likadant med lagen. Den gäller hela Israel, även de som blivit inympade. “Kom ihåg min tjänare Mose lag som jag gav honom befallning om på Horeb, stadgarna och föreskrifterna som gäller hela Israel.” (Mal 4:4)
Lydnad för buden ger välsignelse. Samtidigt är hela Skriften glasklar: det är inte vår lydnad för buden som ger oss frälsning. Den är en fri gåva genom tro på det som Messias gjort för oss på korsets träd. Petrus säger det klart i Apostlagärningarna 15:
“Han gjorde ingen skillnad mellan oss [judar] och dem [hedningarna], sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” (Apg 15:9-11)
Vi står inte under lagen utan under nåden till frälsning. Vi har blivit frälsta genom tro till att vandra i trons lydnad och hålla budordet rent och oförfalskat.
Lag utan nåd = lagiskhet = självrättfärdighet
Nåd utan lag = laglöshet = orättfärdighet
Lag plus nåd = trons lydnad = rättfärdighet genom Andens nya liv
Lagoch nåd hör ihop. Vi behöver båda. “Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.” (Joh 1:17) Lagen som kom genom Mose är helig och budordet heligt, rätt och gott. Nåden och sanningen som kom genom Jeshua Messias ger oss kraft att uppfylla den. Vi behöver både Mose och Jesus. Täckelset är lika tjockt över kristna när det gäller Mose som det är över judarna när det gäller Jesus. Må Gud i sin nåd förläna oss bättring! Elia måste komma och vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna så att det blir en hjord och en herde och Herren får ett folk som är väl berett inför Messias ankomst.
“Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.” (Rom 3:31) “Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. …Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud. Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er.” (Rom 8:4,7-9)
Hej Lars! Min fråga är följande, hur har du kommit fram till att 1 Tim 6:14 skulle handla om den mosaiska lagen? Har du själv kommit på det?
Inte en ända av de kommentatorer jag kommit över tolkar versen så.
Då menar jag allt från Matthew Henry, Matthew Poole, Calvin, Luther,
John Gill, Spurgeon m.m. till modernare som Sproul och till ex John Macarthur.
Det grekiska ord som används och översätts i vissa fall med bud är
“entole” som borde översättas med “auktorativ befallning” och syftar på Paulus tidigare ord i kapitel 2 och 4:6-16 och 6:11 till Timotheos.
Tycker du inte att du lyfter ut det ur kontextet och ger det en betydelse
som gagnar dina egna syften mera än vad texten själv ger utrymme för?
M.v.h. Johan
Shalom Johan!
Jag har ju ganska noggrannt redovisat hur jag kommit fram till detta förslag till tolkning. Jag föreslår att du läser min bloggartikel en gång till.
Att inte en enda av de kommentarer du läst antyder detta säger inte mycket. Ta t ex den uppenbara kopplingen mellan 1 Tess 4:16 och basunhögtiden.
“Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.”
En god vän meddelade mig förra året att han inte kunnat hitta en enda kommentar som gjort denna koppling. Du kan läsa min artikel om Basunhögtiden på vår hemsida http://www.thewatchman.org/se/teruah.php och se om du tycker som jag att alla dessa kommentatorer missat något.
Att inte din tolkning är så helt uppenbar framgår ju också av att t ex Folkbibeln översatt det till “det som han har befallt”i stället för “vad jag har bjudit” som det står i 1917 års översättning.
Håll buden, håll lagen säger du, då menar du att vi skall av nåd och tro bli frälsta och därmed gå in i det förnyade förbundet, men när vi sedan gjort det, skall vi återgå till det föråldrade förbundet och förhålla sig till lagen som förbundet föreskriver?
Du skriver att vi skall få kraft till att hålla lagen, då är det viktigt för dig att veta, att man inte kan göra avkall på något i lagen, om man går in i det föråldrade förbundet, är man skylldig att hålla allt, vart enda ord som Gud sa till Mose.
Konsekvensen av detta blir, att man utnyttjar Jesu offer till frälsning, för att efter det få till en egen rättfärdighet genom laglydnad, det vill säga, att man bevarar sig själv genom att uppfylla lagen, då blir min fråga, vems verk är det då, människans eller Guds?
Den lag som är skriven i hjärtat, följer vi av sk naturen, vi vill ju ex inte stjäla eller ljuga, mm, för gör vi det, gör vi våld på oss själva, men mose lag utöver det som är skrivet i hjärtat är inget vi behöver fundera på, för om vi börjar sträva efter detta du skriver, går vi emot evangeli sanning!
Vi skall följa en person, inte något annat!
Tror du att Gud är så dum, att han gör samma misstag igen, tror du Gud inbillar sig, att människan trots det nya förbundet, kommer att hålla lagen, nej inte ens med andens hjälp kommer hon att göra det, för människan är så av köttslighet inpregnerad, att hon förvisso säger att hon vill, men hon gör det inte, för hon vill inte egentligen!
Bj
Björn skrev: “Tror du att Gud är så dum, att han gör samma misstag igen…”
Eh, menar du verkligen att Gud gav Israel lagen av misstag och att han sedan insåg sin dumhet och hittade på det där med nåden istället?
Den varianten var i så fall ny, måste jag säga…
David Nyström!
Du skriver:
Eh, menar du verkligen att Gud gav Israel lagen av misstag och att han sedan insåg sin dumhet och hittade på det där med nåden istället?
Den varianten var i så fall ny, måste jag säga…
Jag tror nog du förstår vad jag menar!
Lagen är det inget inget fel på, det vet du, men människan var det stora problemet, och det är ju det samma idag, samma människor som lagen inte får någon bukt med! Därför vore det korkat att ge sig på samma konsept en gång till!
Bj
Björn,
Kan du förklara följande bibelställe med din teologi:
“Du ser, broder, att det finns tiotusentals judar som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen. …Följ därför vårt råd. Vi har fyra män som har avlagt ett löfte. Ta dem med dig och rena dig tillsammans med dem och betala för dem, så att de kan låta raka huvudet. Då kommer alla att förstå att inget av det som de har hört om dig är sant, utan att du själv [dvs Paulus] håller fast vid lagen och lever efter den.” Apg 21:20,23-24
Lycka till!
Admin!
Kan du?
Vore taksam om du gjorde det!
Bj
Nej utifrån din teologi är det omöjligt. Därför rekommenderar jag starkt att du ändrar din teologi i överensstämmelse med bibelordet. Eller åtminstone erkänner att du har fel och behöver tänka om.
Admin!
Jag håller mig till skriftens ord.
Jesus kom för att friköpa dem som stod under lagen.
Om nu jesus verkligen kom för att friköpa dem som stod under lagen, tror du då att han vill, att de han friköpt skall ställa sig under lagen igen, vore det konsekvent tycker du, eller anser du att syftet med kristi offer fyller sitt syfte om de åter ställer sig under lagen, blir inte hans offer omintetgjort då?
Jag har ju inte ens stått under dena lag, så varför ge sig in under den, när Jesus själv ville få ut sitt folk från den?
Märklig teologi!
Bj
Du säger att du håller dig till Skriftens ord. Det betyder alltså då enligt dig att Apg 21:20-24 inte tillhör Skriften. Det var allvarligt.
Kan du inte i stället ödmjuka dig lite grann och börja ta reda på var din teologi kan vara fel? Eftersom både Apg 21:20-24 och Gal 4:5 finns med i Bibeln måste det finnas en annan förklaring än den du har.
Jesus kom för att friköpa oss från lagen. Men det betyder tydligen inte att vi inte ska lyda lagen. Kan du inte vara logisk och intelligent nog att förstå det?
För att ge dig lite ledtrådar så behöver du t ex börja med att ta reda på vad Paulus menar med uttryck som “att stå under lagen” och att vara “friköpt från lagen”, att “dö bort från lagen” osv. Vi måste få hela Bibeln att gå ihop, så att både dessa uttryck och Apg 21:20-24 går ihop, eller hur? Tycker du inte det?
Tänk om, i alla fall innan du så frimodigt dömer ut andra.
Prepare!
var har jag dömt ut andra?
Du kanske kan förklara vad dessa ord betyder?
Bj
Björn,
T ex denna dom över andra:
“Konsekvensen av detta blir, att man utnyttjar Jesu offer till frälsning, för att efter det få till en egen rättfärdighet genom laglydnad, det vill säga, att man bevarar sig själv genom att uppfylla lagen.”
Eller:
“om vi börjar sträva efter detta du skriver, går vi emot evangeli sanning.”
Det är ganska starka domar.
Admin!
Det du säger är domar, anser jag är påståenden, men om det är ord från Gud, så har ju hans ord den uppgiften, domare mot hjärtats uppsåt och tankar!
Bj
Hej Lars! Eftersom du själv bad om en förklaring av Apg 21:20,23-24 så får du en här. Är vi överens om tolkningen?
Förlåt längden på kommentaren.
In full spiritual unity, the elders point out to Paul that massive numbers of Jews, . . . all of them . . . zealous for the law, have become believers. These may be the converted Pharisees of Acts 15:5. Literally “zealots for the law,” they lived out their loyalty to God by combining ardent nationalism with strict observance of the whole Mosaic code. Phinehas, Elijah and the Maccabees were their worthy predecessors (Num 25:10-13; 1 Kings 19:10, 14; Josephus Jewish Antiquities 12.271).
These converts have been particularly troubled by reports that Paul has been teaching Diaspora Jews to turn away from Moses. This phrase translates apostasia, which refers to either political or spiritual rebellion (2 Chron 29:19; 1 Macc 2:15; Acts 5:31, 39; 2 Thess 2:3). Specifically, Paul is alleged to have instructed these Jewish believers to stop having their children circumcised and “to stop walking according to the customs” (so the prohibitions should be understood).
While it is easy to see how such implications might be drawn from Paul’s teaching of a law-free gospel, there is no evidence that Paul ever instructed Jewish Christians this way (Rom 2:25-30; Gal 5:6; 6:15). In fact, Paul was most scrupulous not to offend the conscience of the “weaker brother,” the Jewish Christian who maintained ancestral customs, and even went so far as to have Timothy circumcised (Acts 16:3; Rom 14:1–15:13).
Our religious past can make distortions of the truth attractive to us, especially those that reinforce our pride in loyalty to our traditions. What can be done to overcome such falsehood, which always threatens to bring disunity to the church?Conciliatory Respect of Ritual Observance (21:23-26)
The church leaders counsel Paul to combat words with action. Four pious but indigent men in the congregation have taken on themselves a Nazirite vow of limited duration (Num 6). By abstaining from products of the vine, not cutting their hair and avoiding ritual impurity, they have been showing thankfulness for past blessings, earnestness in petition or strong devotion to God. The multianimal sacrifice and cleansing ceremony at the end of the vow period, when the hair is cut and offered to God, is financially prohibitive (6:13-20). Paul is asked to bear the expenses of the four. This was a commonly recognized act of piety (Josephus Jewish Antiquities 19.294). To do so he must go through a seven-day ritual cleansing himself, because he has recently returned from Gentile lands (m. Oholot 2:3; 17:5; 18:6; Num 19:12). The intended result is that the rumors about Paul will be shown to be baseless and he will be seen living in obedience to the law. Lest Paul’s action be misunderstood in another direction, as making Jewish custom normative for Gentile Christians, the elders hasten to add that the Jerusalem Council decree is still in place (see discussion above at Acts 15:20, 29). It is repeated here in essential detail.
The next day Paul begins his own ritual purification and declares to temple authorities the date that the Nazirite vow, here called the days of purification (Num 6:5 LXX), would be completed through a sacrificial ceremony (m. Nazir 6:7).
What does the elders’ counsel to Paul say about Luke’s view of Christians and their religious past? Before we can draw general principles, we must deal with unique and theologically significant factors concerning the Jewish law. At its core was divine revelation in three aspects: moral, civil and ceremonial. Surrounding that were oral tradition and rabbinic exposition. Luke’s use of terminology often prevents us from easily distinguishing which aspects of the law he is referring to. Still, Luke’s use of the term customs does seem to show he is aware of the difference between divine revelation and human tradition (15:1; 21:21; 26:3; 28:17). And there may be a distinction in Luke’s thinking between the moral, ceremonial and civil aspects which will enable us to make decisions about normativeness based on content (Lk 10:25-28).
If we focus on the divine revelation component of a Jewish Christian’s religious past, the Old Testament law, we can see Luke says it has no relevance for salvation (Acts 13:38-39; 15:10-11). While the moral aspect is universally normative (Lk 10:25-28; 18:18-23), Luke also sees a positive use for the ceremonial laws, to aid Jewish Christians in the expression of their piety. He does not make these laws binding on Gentiles, however. Only when Gentiles are in the company of Jewish Christians with scruples should they keep ceremonial ritual purity, and then not beyond what God mandated in the Old Testament for aliens living in Israel.
What guidelines does this incident yield for today? There is a large measure of freedom, but that freedom is to be used to promote (1) the advance of the gospel and (2) the unity of an ethnically diverse church. So long as our conscience is not bound by non-Christian traditions and practices and the Christian gospel is not syncretized with the thought behind non-Christian practice, our pre-Christian religious past, properly cleansed, may move into a transformed spiritual future
“IVP New Testament Commentaries”
Hei Lars, og takk for en den oppbyggende samtalen vi hadde i Bergen for ikke så lenge siden! Det hjalp meg til å se en ny nyanse av Torahs oppgave.
Jeg har et spørsmål: Hvilken lov sikter Paulus til? Det er ikke selvsakt at han sikter til Torah, da det samme greske ordet også brukes om det nye budet som Jesus forkynte (og om mange andre bud som f.eks menneskebud osv).
Joh 13:34 “A new commandment (entolē, ἐντολή, G1781) I give unto you, That ye love one another; as I have loved you, that ye also love one another.”
Det samme greske ordet i entallsform som i verset du henviser til.
1. Tim 6:14 “That thou keep [this] commandment (entolē, ἐντολή, G1781) without spot, unrebukeable, until the appearing of our Lord Jesus Christ”
Paulus bruker entall både om kjærlighetsloven og Torah. Derfor bør vi prøve å forstå hvilken lov det er snakk om, utifra konteksten og ikke av ordet i seg selv. Det er som mange andre greske ord, generelt og ikke spesifikt.
Jeg synes det ville vært spesielt av Paulus å legge så sterk vekt på at man skulle underordne seg det gamle budet (Torah), når et nytt OG bedre var kommet.
Paulus uttaler seg om at Torahs funksjon som tuktemester opphører: Hebr 7:18 “For on the one hand there is an annulling* of the former commandment because of its weakness and unprofitableness, for the law made nothing perfect; on the other hand, [there is the] bringing in of a better hope, through which we draw near to God.” *declare invalid
og i v.22 “by so much more Jesus has become a surety of a better covenant.”
Burde vi ikke oppsøke det håpet som ble åpenbart i den nye pakten? Jesus lot seg bli en garanti / løsepenge for å sikre at urettferdige mennesker kunne bli en del av Hans redningsplan. I Jesu nye pakt er vi løst fra Torah og bundet til Messias (Rom 7:6).
Setter stor pris på din innsikt rundt dette emnet, og er åpen for at jeg kan ha misforstått noe. Skriftlig samtale er uansett en veldig begrenset måte å kommunisere på, og skulle ønske vi kunne pratet mer om dette “in-real-life”.
Ser også frem med forventing til samtalene på glandberger.net i tiden fremover! Håper du får tid til å delta en gang i blant
Johan,
Tack för kommentaren du kom med! Jag håller inte med om allt i den. T ex att alla dessa som omnämns i sammanhanget skulle vara fariséer.
Den viktigaste lärdomen som vi kan dra utav Apg 21:20ff är framför allt att om alla de troende i Jerusalem höll strängt på lagen så visar det att lagen inte är en motsättning till nåden eller det nya förbundet. Apg 21 visar klart att hela resonemanget om “ett lagfritt evangelium”, att lagen skulle vara en förbannelse, att det skulle vara att förneka korset att hålla lagen, att lagen har upphört etc är en missuppfattning och feltolkning av bibelordet. Sedan kan man diskutera judens och hedningens olika ställning inför lagen, men det är en detaljfråga. Det viktiga är att se själva principen som kommer tydligt fram i Apg 21 att lagen inte står i motsättning till det nya förbundet.
Ruben,
Tack själv! Jag tyckte också att det var ett mycket fint, öppet och ärligt samtal. Hoppas att det inte är sista gången.
Tack också för dina frågor! De är inte alltid lätta att svara på men jag ska försöka.
Jag håller med dig om att ord måste uttolkas av kontexten. Angående det nya budet som Jesus talar om i Joh 13:33 så ser vi att ordet är specificerat till ett nytt bud. Paulus talar däremot i 1 Tim 6:14 om “budet” där ordet står separat utan några specificeringar. Jag kan tyvärr inte grekiska, men alla mer exakta engelska översättningar har översatt det med “the commandment” och inte “this commandment” som i t ex NIV.
“The commandment” när det står ensamt är ett uttryck som används om Toran som helhet, och kanske då speciellt sammanfattningen av hela Toran: “Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.”
I Heb 7:18 så används ordet om det levitiska prästadömet. Detta kunde inte skapa något fullkomligt. Jesus kom med en bättre ordning, ett bättre förbund med en bättre, himmelsk prästtjänst enligt Melkisedeks sätt. Jag håller med dig om att det är detta bättre hopp vi ska söka. Det förra prästadömet är bara en skugga av det himmelska. Men det är mycket viktigt att påpeka att de inte står i motsättning till varandra! Här gör många fel. De tolkar t ex Paulus som att han går emot Mose. Petrus varnar specifikt i sitt andra brev för denna tolkning av Paulus, se 2 Pet 3:15b-17. Man kan säga att Paulus är den enda av Bibelns författare som kommer med en varningslapp.
I Rom 7:6 handlar det om att vi i Messias är löst från Toran som tuktomästare och domare. Det talas om lagens bokstav i motsatts till Andens nya väsende. Detta står dock inte i motsatts till att uppfylla lagens krav genom Anden, Rom 8:4. Det är detta som jag också ser att 1 Tim 6:14 handlar om. Det gäller att försöka se alla bibelorden i ett ämne och se hur de hänger ihop, även de som tycks motsäga varandra.
Till sist, du skriver: “Jesus lot seg bli en garanti / løsepenge for å sikre at urettferdige mennesker kunne bli en del av Hans redningsplan.” Jag håller inte riktigt med. Orättfärdiga människor kommer inte att ärva Guds rike (1 Kor 6:9). Det är väl riktigare att säga: “Jesus lät sig bli en garanti/løsepenge för att säkra att orättfärdiga människor skulle genom Anden kunna dö till sin gamla orättfärdiga natur och få del av hans rättfärdighet och därigenom bli en del av Hans räddningsplan genom att vandra i hans rättfärdighet (hålla budordet/uppfylla lagens krav).”
Förstår du skillnaden? Evangeliet handlar inte bara om förlåtelse från synd utan om befrielse från synd till att leva ett rättfärdigt liv. “hans som har utgivit sig själv för oss, till att förlossa oss från all orättfärdighet [laglöshet], och till att rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är. Så skall du tala; och du skall förmana och tillrättavisa dem med all myndighet.” (Tit 2:14-15) Frihet är inte att göra vad vi vill, utan kraften och förmågan att göra det vi skall. Det är Guds nåd det!
Ber om ursäkt att du fått vänta på svar. När jag hinner tittar jag in på glandberger.net. Det har varit körigt ett tag med två konferenser i rad.
Ruben,
Jag vill ge dig två intressanta citat av kyrkofadern Ireneus som levde under det andra århundradet och början av det tredje. Han var en indirekt lärjunge i andra led via Polykarp till apostlen Johannes.
Dessa citat bekräftar vad jag skrivit ovan och visar klart att man inte ska tolka de Apostoliska Skrifterna (NT) i motsättning till de Profetiska (GT). Detta är enligt min mening en nyckel till att förstå NT och framför allt då Paulus.
“And the Apostles who were with Jacob [i.e., "James" in English translations] allowed the Gentiles to act freely, yielding us up to the Spirit of God. But they themselves, while knowing the same God, continued in the ancient observances…Thus did the Apostles, whom the Lord made witnesses of every action and of every doctrine…scrupulously act according to the dispensation of the Mosaic law…”
Ante-Nicene Christian Library, Vol.5/1, trans. by A.
Roberts and J. Donaldson, T & T Clark, Edinburgh, 1867, Pp.313-314
“For all those who are of a perverse mind, having been set against the Mosaic legislation judging it to be dissimilar and contrary to the doctrine of the gospel, have not applied themselves to investigate the causes of the differences of each covenant. Since, therefore, they have been deserted by the paternal love, and puffed up by Satan, being brought over to the doctrine of Simon Magus, they have apostatized in their opinions from Him who is God, and imagined that they have themselves discovered more than the apostles, by finding out another God; and [have imagined] that the apostles preached the gospel still somewhat under the influence of Jewish opinions, but that they themselves are purer and more intelligent than the apostles.”
Ante-Nicene Christian Library, Vol.5/1, trans. by A. Roberts and J.
Donaldson, T & T Clark, Edinburgh, 1867, P.309
Om alla apostlarna (som var judar) minutiöst höll sig till Mose lag är det inte konstigt att Paulus skrev som han gjorde till Timoteus, som han också hade omskurit “håll budordet rent och oförfalskat”.
Vi som Kristna behöver bare de två Kärleksbuden av Lagen,
enligt med vad Jesus sagt.
Det första – att älska Gud med hela vår varelses Kapacitet,
och,
Det andra – att älska vår medmänniska såsom oss själva.
Fler behövs inte och färre är inte nog.
Arne Strand.
Broder Arne!
Jag är inte säker på att Jesus skulle ge din tolkning helt godkänt. Jesus slängde inte Lagen med alla buden i papperskorgen. Tvärtom! Han hängde upp hela Lagen på de två buden du citerar. “På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” Matt 22:40.
Han tillade: “Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” Matt 5:19
Käre Admin.
Skilj på – Lagen given till Löfteslandets Folk,
och – Lagen given till de Kristna Hedningarna.
Vi de Kristna Hedningarna har ingen Jordisk Kallelse till något Jordiskt Löftesland,
utan,
Vi har bara en – Himmelsk Kallelse och Hopp – Himmelska Jerusalem som Mål.
Vår Kallelse och Välsignelse är Andlig – Judarnas är både Jordisk och Andlig.
Det första kärleksbudet är Personligt – och är grunden för mitt Personliga förhållande med Gud och min vandring med Honom -att älska Gud med hela min varelses kapacitet -
Jag kan bara älska Gud med min varelses kapacitet – inte med någon annans.
Som det heter -
“PÅ DEN DAGEN SKALL DE ALLA KÄNNA MIG – FRÅN DEN HÖGSTE TILL DEN LÄGSTE”.
Det finnes alltså en -
ANDLIG HIERARKI – MED OLIKA MÄNGD PUND GIVEN TILL VAR OCH EN PERSONLIGEN – SOM SKALL TILLÄMPAS PÅ DET FÖRSTA OCH ANDRA KÄRLEKSBUDET.
Utan fullständig Frihet kan människan därför inte Tillämpa de båda Budorden.
Vi kan alltså inte i Kristna sammanhang lägga mer på individen än dessa båda Budord,
TY -
Gud ser till hjärtat -
och där finnes varje avgörande att hålla det MINSTA BUDET –
enligt människans INDIVIDUELLA FÖRSTÅNDSMÄSSIGA KAPACITET-
Ja vandringen med Gud är en levande lag sak skriven individuellt i Människors Hjärtan,
KALLAD GUD VILJA,
inte någon yttre Lag Påtvingad Människan som hon Förståndsmässigt inte begriper.
Varje människa måste få frihet att ta individuell ställning till -
SANNINGEN SOM ÄR GUD SJÄLV – ENLIGT JESU ORD -
“MEN NÄR HAN KOMMER SOM ÄR SANNINGENS ANDE – SÅ SKALL HAN LEDA EDER TILL HELA SANNINGEN – TY AV MITT SKALL HAN TAGA OCH FÖRKUNNA FÖR EDER”.
Vi kan därför inte lägga mer på Kristna Människor,
än dessa två bud,
och lära Människor att skicka sig därefter,
SÅLUNDA -
“Man måste vara fullständigt ärlig och uppriktig inför Gud,
Man måste vara fullständigt ärlig och uppriktig inför sig själv,
detta inom sig själv,
samt,
att skicka sig därefter,
och detta skall tillämpas genom båda Kärleksbuden”.
Gör man inte så bedrager man sig själv,
och hamnar så i Laglöshetens Hemlighet att man finner behag i Orättfärdigheten,
och blir så tagen av Villfarelsens Makt till Andlig Laglöshet och så Dömd vid Herrens Tillkommelse.
Arne Strand.
Jag vill tillägga -
“DE TVÅ KÄRLEKSBUDEN – ÄR – LAGEN OCH PROFETERNA” !!!.
De båda Kärleksbuden reglerar nämnligen alla -
Relationer mellan GUD och MÄNNISKA,
och,
Relationer mellan Människa och Människa.
När man tillämpar de båda Kärleksbuden får man Lagen och Profeterna.
Vi som HednaKristna skall dock tillämpa dem Andligt,
och inte blanda in Religion med ceremonilagar och dyligt,
i ett JORDISKT LÖFTESLAND.
Arne Strand.