Didaché är ett dokument som enligt de flesta forskare härstammar från slutet av det första århundradet eller början av det andra. Didaché betyder “undervisning” på grekiska. Den fullständiga titeln på dokumentet lyder: “De tolv apostlarnas undervisning till folken (dvs hedningarna)”. Vissa bland kyrkofäderna räknade Didaché bland NTs kanon, vilket också den Etiopiska Ortodoxa kyrkan gör än idag. Ulf Ekman citerar från Didaché i boken “Tag och Ät” där han skriver om nattvarden.
Det intressanta är dock att bönerna över brödet och vinet står i “omvänd” ordning i Didaché jämfört med det som kommit att bli den kristna nattvarden. Välsignelsen över bägaren kommer först i Didaché precis som i den judiska sabbatsmåltiden. Det här är ju oerhört intressanta och värdefulla ”detaljer”. När Ekman citerar dessa böner i sin bok så vänder han därför på ordningen för att få dem att passa den traditionella kristna nattvarden.
Det finns förmodligen inget annat dokument som ger mer information än Didaché om länken mellan den judiska ursprungsförsamlingen och hednaförsamlingen än vad Didaché gör. Jag tycker att Didaché är ett oerhört spännande dokument även om jag inte håller med om allt i den eller räknar den för inspirerad skrift.
I Didaché finns emellertid ett mycket upplysande citat angående det intressanta ämnet om Lagens plats i det nya förbundet. Observera att detta citat gäller alltså hedningar som kommit till tro. Det står i kapitel 6 vers 2 och 3:
“Om du kan bära Herrens hela ok, skall du bli fullkomlig; men om du inte kan det, gör så mycket du kan.
Och beträffande mat, ät vad du kan, men håll dig noga borta från kött som offrats till avgudar, ty det är detsamma som att dyrka döda gudar.”
I den mer klassiska engelska översättningen står det i början av vers 3: “Och beträffande mat, bär vad du kan…” Detta verkar vara en betydligt bättre översättning med tanke på den föregående versen. Dvs. beträffande mat, håll dig till Torans bud så mycket du kan. Uttrycket “att bära Herrens ok” är ju ett klassiskt judiskt uttryck redan från denna tid som betyder att leva efter Mose Lag, se t ex Apg 15:10.
De finns flera viktiga slutsatser som vi kan dra från detta citat från Didaché:
- Att lyda hela Mose lag ses som något föredömligt och är inte förbjudet för hedningar som kommit till tro.
- Här finns ingen uppdelning mellan vad som är judiskt och icke judiskt.
- Att lyda Mose lag är inte en frälsningsfråga. Det är mer en helgelsefråga. “Helga dem i sanningen, ditt ord [inkl. Lagen] är sanning.” (Joh 17:17) Helgelse kan aldrig tvingas fram. Det är något man måste välja.
- Att lyda hela Mose lag är inte ett krav för hedningar.
- Att lyda Mose lag står inte i motsättning mot det nya förbundet. Mose Lag är inte avskaffad. Den gäller fortfarande.
Apostlagärningarna visar tydligt att apostlarna och de första lärjungarna i Jerusalem höll strängt på Lagen. Det står t ex i Apg 21:20: “Du ser, broder, att det finns tiotusentals judar som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen.” Paulus själv säger att han kom sista gången till Jerusalem “för att överlämna gåvor åt mitt folk och för att frambära offer.” (Apg 24:17) Från sammanhanget i kapitel 21 framgår det att det bl a gällde offren för en nasir bland vilka även syndoffer ingick. Den fulla listan på dessa offer som Paulus som apostel kom till Jerusalem för att frambära framgår av 4 Mos 6:13-18:
“Detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är slut skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång, och han skall som sitt offer åt HERREN bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri bagge till gemenskapsoffer, dessutom en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja samt det matoffer och drickoffer som hör till. Detta skall prästen bära fram inför HERRENS ansikte och offra hans syndoffer och brännoffer. Baggen skall han offra till gemenskapsoffer åt HERREN tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen skall också offra det matoffer och drickoffer som hör till. Och vid ingången till uppenbarelsetältet skall nasiren raka sitt huvud på vilket han bär nasirtecknet. Han skall ta sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret.”
Innan Paulus kunde frambära dessa offer var han också tvungen att rena sig som det står i Apg 21:26: “Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem och gick till templet och gav till känna, när renhetsdagarna skulle vara avslutade och offer bäras fram för var och en av dem.” Ser vi på Apostlamötet i Jerusalem som beskrivs i Apg 15 så visar det tydligt att hedningar som kommit till tro på Messias inte är skyldiga att följa hela Mose lag. Det ger endast några nödvändiga föreskrifter för hedningarna. Men apostlamötet sätter heller inget tak för hur mycket hedningarna får leva efter Mose lag. Det är naturligtvis inte förbjudet för hedningar att hålla sabbaten och äta kosher. Enligt noten i Folkbibeln till Apg 10:2 så levde de flesta hedningar som kom till tro på Jeshua efter dessa regler regler redan innan de kommit till tro. Vi måste komma ihåg att alla, eller åtminstone de allra flesta, församlingar som Paulus grundade uppstod i synagogan på sabbaten genom predikan från Mose och profeterna. Apg 17:1-4 är ett typexempel på Paulus apostlatjänst.
“De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: ‘Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.’ Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.”
Vi kan också se på ytterligare två citat i denna fråga från de första århundradena. De kommer från Ireneus som enligt traditionen var en lärjunge i andra led via Polykarp till apostlen Johannes.
“For all those who are of a perverse mind, having been set against the Mosaic legislation judging it to be dissimilar and contrary to the doctrine of the gospel, have not applied themselves to investigate the causes of the differences of each covenant. Since, therefore, they have been deserted by the paternal love, and puffed up by Satan, being brought over to the doctrine of Simon Magus, they have apostatized in their opinions from Him who is God, and imagined that they have themselves discovered more than the apostles, by finding out another God; and [have imagined] that the apostles preached the gospel still somewhat under the influence of Jewish opinions, but that they themselves are purer and more intelligent than the apostles.”
“And the Apostles who were with Jacob [i.e., "James" in English translations] allowed the Gentiles to act freely, yielding us up to the Spirit of God. But they themselves, while knowing the same God, continued in the ancient observances…Thus did the Apostles, whom the Lord made witnesses of every action and of every doctrine…scrupulously act according to the dispensation of the Mosaic law…”1
Här ser vi samma mönster. Apostlarna själva levde strängt efter lagen, men när det gäller hedningarna så ställde de inga krav, men de kommer heller inte med några förbud angående Mose Lag. I församlingar med både judar och hedningar fanns från början säkert en mycket hög grad av Toraobservans bland alla eftersom det var självklart att de troende judarna fortsatte att leva efter Toran, vilket måste ha präglat gemenskapen i hög grad.
Sammanfattningsvis kan vi med stor frimodighet fastslå att vanliga kristna som idag börjat upptäcka de ursprungliga hebreiska rötterna och väljer att leva efter Torans bud står på fast biblisk mark och följer ett urgammalt kristet mönster från apostlarnas dagar. Det är som Ireneus skrev: “Den som tror att Mose Lag är oförenlig med evangeliets undervisning har inte förstått det nya förbundet.” Det är dock viktigt att vi inte dömer sådana som väljer att inte gå denna väg, samtidigt som vi behöver betona att den största varningen i ändens tid handlar om laglöshet, inte lagiskhet! Antikrist kallas för laglöshetens människa. Det är han som har förkastat Mose – inte den sanne Messias som vi väntar på.
- Ante-Nicene Christian Library, Vol.5/1, trans. by A. Roberts and J. Donaldson, T & T Clark, Edinburgh, 1867, Pp. 309, 313-314 [↩]
En kort fråga beträffande Herrens högtider.
Hur kan vi tänkas följa Jesus och Paulus i deras fotspår idag i bemärkelsen de judiska högtiderna – när templet existerade och var föremål för deras kult?
Inte är det väl så Lars, att du anakronistiskt uppmuntrar troende att vända tillbaka till de hebreiska rötter som stavas den rabbinska form av judendom som utvecklades efter templets förstörelse av bl.a. Johanan Ben Zakkai i Jamnia..
Om vi skall följa vår Herres högtider – bör väl rimligtvis denna kult också existera (med pilgrimsresor till Jerusalem för att offra i templet, med prästerskap osv.), inte sant?
med vänliga hälsningar Magnus
Magnus,
Tack för din fråga!
Med allra största sannolikhet existerade inte heller Templet när Didaché skrevs.
Jag menar inte att vi helt kan följa rabbinsk judendom. Men jag skrev tidigare i bloggposten “Våra hebreiska rötter” i min recension av Marwin Wilsons bok “Our Father Abraham”:
“Även om judendomen utvecklats och påverkats av olika influenser menar Marwin Wilson att det är fel att tala om GTs judiska religion och den rabbinska religion som sedan utvecklades som två olika religioner. Båda har sin stadiga grund i de hebreiska skrifterna i GT och har förändrats förvånansvärt litet under under alla århundradena.”
Johannan ben Zakkais rabbinska judendom stämmer också rent generellt väldigt väldigt väl överens med de riktlinjer som även Hebréerbrevets författare ger inför Templets förstöring:
“Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.” Heb 13:15-16
I stället för djuroffren hänvisas här till bönetjänsten och goda gärningar (mitzvot) precis som Rabbi Johannan Ben Zakkai gjorde.
Tack Lars för klargörande. Nej, jag skulle inte heller kalla det för två olika religioner eftersom Gud är densamme.. Däremot förändras praxis och Lagen kan inte efterlevas på samma sätt utan andra delar i den hebreiska bibeln betonas. Ben Zakkais judendom ligger mycket riktigt närmare apostlarna än den rabbinska form som efter honom tog fart. Dock saknas tempelkulten och vissa högtiders koppling till detta..
Problemet som blottar sig är dock innehålls och begreppsmässigt:
*Vi inte kan fira Herrens högtider på samma sätt som Herrens själv eller Paulus för den delen…
*Det blir istället Ben Zakkais variant el. i någon de högtider och praxis nutidens judar (givet att den messianska tolkningen är annorlunda) efterlever.
Anledningen till min första fråga till dig ovan är att jag fördjupat mig ett slag i schismen mellan församlingen och synagogan…
Forksar konsensus råder om följande:
Den främsta schismen mellan jude och icke jude har med etnicitet att göra (d.v.s. jude är man från födsel och religionen har sin rot i folket)… Den judiska religionen är inte frikopplad från etniciteten….
Under det första århundradet och även fram till åtminstone 150-talet så var Jesusrörelsen brokig i etniskt hänseende… Forskarna räknar med samexistensen av följande i sabbatsfirandet människor i synagogan:
i. judar
ii. Messiascentrade judar
iii. Messiascentrerade icke-judar (lagen hade stor betydelse)
iii. icke-judisk kristendomstyp (d.v.s. lagen hade liten betydelse)
1. Första schismen skedde (som vi kan se också tydligt apostlagärningarna) mellan judar i traditionell mening å ena sidan och Messiascentrerade judar/ickejudar samt icke-judisk kristendom å den andra.
2. Andra schismen hade att göra med kejsarkulten. Judarna var befriade från dessa edikt av etniskt/religiöst hänseende; dock inte de messianska icke-judarna el. de icke-kristna judarna som därmed räknades som illojal mot det romerska imperiet och kejsaren.. De kunde i åberopa någon judendom av just etniska skäl… En distinktion var tvunget att göras mellan vilka som var etniska judar och vilka som var icke-judar…
3. Nästa steg i schismen som forskarna daterar till runt 100-talet sker mellan Messiascentrerade judar/icke-judar å ena sidan och icke-judisk kristendom å den andra…Schismen har sin inre grund i Lagen och kulten/praxis..
Redan innan schismen blivit ett faktum kunde dock båda dessa grupper samlas i synagogan på sabbaten och leva i någorlunda endräkt som församling..
Den icke-judiska varianten lade dessutom till söndagen som Herrens dag (för tillbedjan osv.)…
Det vi tidigare möter hos Paulus i Gal.brevet och i Apg. när det gäller apostlamötet är just denna inneboende spänning mellan etniskt/religöst… Paulus och apostlarna löser enligt min mening problemet för en stund; men det skall visa sig att detta likväl fortsätter…
*Sammanfattningsvis:
Schismen började under det första århundradet mellan judar å ena sidan och Messiastroende judar/icke-judar och icke judiska kristna å den andra. Schismen fortsatte mellan Messiastroende judar/icke-judar å ena sidan och icke-judiska kristna å den andra från 100-talet; och pågick fram till 400-talet.. Konflikten hade sin yttre initala grund i Roms förföljande av dem som inte deltog i kejsarkulten och sin inre grund i entnicitet/kult/praxis.
Låt mig slutligen citera från en bok jag läser för stunden: “Jesus och de första kristna (verbum förlag)”.
“I början av 100-talet var förhållandena enligt vissa kristna författare omvända. Judar och judendom ansågs inte höra hemma bland de kristna. Eller rättare: judendom anågs vara själva motsatsen till kristendom, och de judar som ville tro på Jesus som Messias var tvungna att helt lämna judendomen bakom sig och förena sig med icke-judiska kristna i en icke-judisk tro på Jesus.
Notera orden “vissa kristna författare” i meningen ovan. Ett sådant strikt icke-judiskt förhållningssätt var alls icke allenarådande vid denna tid. Vi finner kristustroende, såväl judar som icke-judiska kristna som var attraherade av judendom så sent som på 400-talet. Länge stod icke-judiska varianter av kristustro sida vid sida med ett flertal mer eller mindre judiska tolkningar, innan de icke-judiska kristendomstyperna slutligen vann total dominas.
Kristustroende judendomstolkningar försvann i stort sett från historiens scen, för att inte återkomma förrän i mitten av 1900-talet”.
(s. 316-317)
mvh Magnus
Ursäkta jag skrev inlägget på tok för snabbt (
Här kommer den rättade punkten
2. Andra schismen hade att göra med kejsarkulten. Judarna var befriade från dessa edikt av etniskt/religiöst hänseende; dock inte de messianska icke-judarna el. de icke-judiska kristna som därmed räknades som illojal mot det romerska imperiet och kejsaren.. De kunde inte åberopa någon judendom av just etniska skäl… En distinktion var tvunget att göras mellan vilka som var etniska judar och vilka som var icke-judar…
Magnus,
Tack för din resumé av händelsutvecklingen!
Jag noterar en viss skepsis från din sida till uttalandet i boken från Verbum och är helt med dig här. Den speglar som sagt en upfattning. Det verkar som att en speciell utveckling tidigt tog fart i framför allt Rom och Alexandria och att det är den varianten (som Verbum boken tar upp) som sedan blir den dominerande efter 300-talet. Än en gång tack för ditt bidrag!
Jag gläder mig över att vi nu lever i den utlovade upprättelsens tider tillbaka till det som var i början – fast ännu bättre.
Jag blir mer och mer förvånad, ju mer jag läser i skriften, förvånad över att så många ändå på olika vis, försöker hävda detta med torahtrohet för den kristustroende!
Varför blir jag då förvånad, jo när nu dessa förespråkare på ett eller annat sätt hävdar att det är bibliskt och rätt, men med en reservation om att dessa krav inte finns för den hednakristne. Jag uppfattar det som olika smygvägar att få oss att återvända till mose lag!
Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära? Apg. 15:10
Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; ’så skolen I finna ro för edra själar’.
Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” Matt 11:29-30
Utifrån Jesu ord och Apostlens ord, menar jag att det är helt förkastligt att propagera för detta som du Lars gör, Jesu ok är inte lagens ok, utan något helt annat, han kom ju desutom för att friköpa de som stod under denna lag, så varför vill du då föra in människor i det som Jesus faktiskt både friköpt och löst människan från?
Även om du säger att det inte är det du vill, så vittnar ditt handlande mot dig! Varför inte säga som Jesus gjorde, mina får hör min röst och de följer mig, varför propagerar du inte för att lyssna till hans röst, eller varför propagerar du inte för en personlig efterföljelse, vad är det som hänt med dig, var inte du en sann Jesu lärjunge?, nu verkar det som om du blivit Mose lärjunge
Ursäkta om jag ryter i lite, men jag anser att detta är mycket allvarligt och ett avsteg från evangeli lära!
Bj
Käre vän!
Du får gärna ryta. Det är OK.
Jag är bara väldigt förvånad över ditt sätt att resonera. Förvånad att du inte kan öppna ditt sinne för att försöka förstå vad jag skriver utan är så låst i gamla tankebanor.
Menar du att alla apostlarna och de första troende inte visste att de var “friköpta från lagens förbannelse” eftersom de alla höll “strängt på Mose lag”? Menar du alltså att apostlarna gjorde allvarliga avsteg från evangeli lära? Menar du att apostlarna själva inte förstått evangeliet? Menar du att de inte var Jesu lärjungar?
Menar du att både Didaché och Ireneus hade fel och att du vet bättre?
Jag har väldigt svårt att förstå ditt sätt att resonera.
Kan det möjligtvis vara så att det är DU som har missförstått något?
Lars!
Vad orsakade förbannelse? Jo lagen, pga synden, eftersom ingen tydligen kunde hålla den fullt ut, om vi bara blev friköpta från lagens förbannelse, och fortfarande ska stå under den lag som gav förbannelse, vilket då, rent logist borde vara upphov till ny förbannelse, pga vi människan syndar fortfarande och kan fortfarande inte uppfylla denna lag, inte ens med all Guds smörjelse!
Jag har säkert missförståt både ett och annat, men om jag inte uppfattar dig helt fel, så är det ju så, att du arbetar aktivt, för att få in människor i både högtiderna och i sabbatsfirande, frågan blir ju då vad din syn är angående GTs matregler osv och om du anser att den Jesustroende skall hålla även dess, plus allt annat som Mose lag förespråkar?
Om du undervisat om att vända om till Jesus och arbetat för att följa honom, vilket apostlarna gjorde, för dom var Jesus själva grejen och inte mose lag!
Av naturiga skäl var det de gamla skrifterna de höll sig till, men efterhand så började ju Paulus få uppenenbarelse och den pekar ju på något annat än lagen, nämligen döden från synd, döden från lagen, till och med skall vi korsfästa oss själva, förneka och försaka oss själva för honom och hans väg!
Jag kan inte se att det Paulus fick uppenbarelse om, var att vända åter till Moses!
OBS! inte arg på dig, bara denna företeelse, vilket resulterar i mer fångenskap för individen än hon redan är fångad i!
Bj
Ja käre vän du har missförstått ett och annat… Jag skulle kunna kontra: “Om nu lagen visar vad som är synd ska vi då fortsätta att synda genom att bryta mot lagen?”
Kan du inte försöka svara på de frågar jag ställde till dig ovan?
Du skriver: “…efterhand så började ju Paulus få uppenenbarelse.” Ska jag tolka detta som ditt svar, dvs att Jesu egna apostlar visste inte riktigt vad de pratade om?
Jag får väl citera Ireneus igen:
“For all those who are of a perverse mind, having been set against the Mosaic legislation judging it to be dissimilar and contrary to the doctrine of the gospel, have not applied themselves to investigate the causes of the differences of each covenant. Since, therefore, they have been deserted by the paternal love, and puffed up by Satan, being brought over to the doctrine of Simon Magus, they have apostatized in their opinions from Him who is God, and imagined that they have themselves discovered more than the apostles, by finding out another God; and [have imagined] that the apostles preached the gospel still somewhat under the influence of Jewish opinions, but that they themselves are purer and more intelligent than the apostles.”
Kan du läsa det en gång till och fundera lite?
Lars!
Jag missade engelskan när jag gick i skolan!
Jag tror nog du vet vad jag menar, att följa Jesus är inte det samma som att bryta mot lagen!
Sann efterföljelse innebär att vara Kristus trogen i allt, då vill man inte synda, eller leva köttsligt, för gör man det, hamnar man i dissharmoni med Jesus, denna dissharmoni kan vi kalla syndanöd, eller ofrid, eller ångest, dessa saker är andens signal på att vi inte är i harmoni med Gud.
När Gud får grepp om en människa, så kan man verkligen inte leva och göra det som inte är välbehagligt för honom, men Mose lag är ingen riktingsvisare i dessa saker, utan Kristus själv genom sin ande, men lagen bekräftar däremot det som Anden överbevisar mig om!
Tron stadfäster, eller gör lag gällande, för Guds form av tro, ger inte bifall till ex stöld, eller lögn, eller äktenskapsbrått!
Troligen menar vi olika saker med ordet lagen, jag menar att sann tro inte acceptera att bryta de bud Jesus sa att den rike mannen skulle hålla, medans du troligen menar hela GT!
Anser Du att apostlarna hade allt på det klara direkt efter pingstdagen?
Det tror inte jag, jag tror att de höll strängt på lagen, för det var det enda de kunde och viste, det dröjde ju ett tag innan de började gå till hedningarna, det behövdes till och med Guds uppenbarelse tre gånger innan de fattade, hur svårt tror du då inte detta med frihet från lag, var att förstå?
Det dröjde om jag inte misstagit mig, mer än 14 år innan Paulus trädde fram och började predika och när han då väl började, så var det inte lagen, utan kristi kors och dess konsekvens, som är nåden och frihet från mose lag!
Att det dröjde så länge tror jag beror på, att Gud måste avprogramera honom, för inte menar du väl att Paulus vill återföra judarna till moses?
Varför propagerar inte Paulus för det du och ex, S Å Gervall propagerar för, vad är det som gör, om det nu är jag som inte fattar, att jag inte ser Paulus iver för Mose efterföljd, vad är det som gör, att jag uppfattar att Paulus menar att lagen är ett träldomsok?
Det måste väl vara så att jag är förblindad, att jag inte ser och det beror troligen på att jag inte följer och håller Mose lag!
Ursäkta om jag är besvärlig!
Bj
Ursäkta Lars, om jag bryter in i er debatt..
Björn! Vad exegeter idag allt mer börjar erkänna är att den kristna rörelsen under det första århundradet var s a s heterogen. Den bestod av messiastroende judar (etniskt: t.ex. apostlarna), messiastroende icke-judar som önskade leva enligt Lagen och messiastroende icke judar som valde att följa Paulus linje angående hedningarna (d.v.s. att de inte behövde leva enligt Lagen annat än vad apostlamötet gjort gällande)…
En separation mellan judekristna och hednakristna blir aktuellt först på allvar under slutet av det första århundradet/början på det andra århundradet (även om det jäser på en del håll i NT)…
Den odelade församlingen kan alltså sägas initalt ha utgjort en slags via media. Paulus gjorde dock klart att hedningarna skall förbli hedningar och judarna förbli judar. Olika men ändå lika/ett folk…
Vad Paulus vänder sig emot med emfas är om man plöstligt hävdar att Lagen utgör en frälsningsväg i sig själv… Av den tidiga kristna rörelsen kan vi alltså lära oss följande:
i. Lagen kan inte frälsa;
ii. Att leva efter Lagen i tron på Jesus Kristus är inte förbjudet vilket indikerar att somliga hedningar valde att leva som de judekristna bröderna
iii. Paulus såg i ljuset av Lagens oförmåga att frälsa att hedningarna förblir endast i tron på Jesus och det nya livet i Anden (Gal. brev förklarar i detalj hur det nya livet ser ut)
Om vi överhuvudtaget skall kunna vara ett i Anden måste således samma vidsynthet som präglade de första kristna också prägla oss….
mvh Magnus
Magnus,
Jag tycker att du gav ett mycket bra och klarläggande svar. Tack!
Det är den påstådda motsättningen, eller kanske bättre oförenigheten, mellan Mose och Jesus som varit problemet både för judar och kristna i 1900 år. Detta är inte bibliskt. Det är ett missförstånd av det nya förbundet. Det handlar inte om Mose eller Jesus som både judar och kristna hävdat nu i 1900 år utan om Mose och Jesus. Jesus, Jeshua, är naturligtvis det centrala men inte så att han utesluter Mose. Balansen är oerhört viktig!
Måste tyvärr gå nu så detta svar få räcka just nu. Men jag tycker det verkar som att vi alla tre är ganska överens i det stora hela.
Var välsignade kära vänner!
Tack Lars för en mycket intressant artikel och tack Magnus för dina bra synpunkter. Vilken litteratur har gett dig den, som jag uppfattar det, sanna och vederhäftiga informationen?
Något som nästan omöjliggör ett samtal om dessa saker är att bibliska begrepp har omtolkats av kyrkan. Ett sådant begrepp är att “judaisera”.
Jag har aldrig stött på en levande “judaist”, men i Apg. 15:1 finns exempel på detta:
“Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose.”
Enligt bibeln och apostlarna är en judaist en som kräver omskärelse och lydnad för Mose lag, för att bli frälst.
Enligt kyrkans definition, lite förenklat, är en judaist en som praktiserar vissa bud i Mose lag som synagogan och kyrkofäderna kommit överens om skall tillhöra judarna, oavsett om denne tagit emot frälsning genom tro på Messias.
Det verkar som om judaisterna (alltså sanna judaister) endast existerade under en kort tid i den messianska rörelsen. Eller har någon av er mött något så sällsynt som en livs levande judaist?
*SÅ skrev:
Vilken litteratur har gett dig den, som jag uppfattar det, sanna och vederhäftiga informationen?
**Boken är det senaste alstret från våra svenska exegeter och heter
“Jesus och de första kristna” och är utgiven på verbum…
Helt okej introduktion till NT; detaljerad och lättläst… Rekommenderas..
Mvh Magnus
Tack Magnus för upplysningen!
Vi har översatt en serie artiklar som ger en bra bild av det som hände under det första århundradet. Naturligtvis förenklad men ändå, vad jag tror, en sann bild av de verkliga anledningarna som ledde fram till bildandet av en ny religion, kristendomen.
http://www.messianskaforeningen.se/se/artiklar/ny_granskning_del3.htm
SÅ
Bra skrivet om judaister Stig-Åke! Jag har heller aldrig träffat någon människa som predikar att man måste bli omskuren och hålla Mose lag för att bli frälst. Aldrig någonsin.
Tänk om folk kunde begripa detta. Det borde ju inte vara så väldigt svårt.
Men fördomar har en tendens att sitta oerhört djupt.
Du kanske skulle göra ett upprop på bloggen med frågan om någon mött en äkta levande judaist. Skulle vara intressant med tanke på bloggposter som varnar för dessa.
Nu är du allt ute och åker !!!.
Kristna hedningar har Abraham till TROSFADER,
och Moses och Lagen har ingenting med detta att göra i och för sig.
Jeremia kap 31 versarna -
31. Se, dagar skola komma, säger HERREN,
då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
>Jer. 32.40. Hebr. 8,8 f.
32. icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder
på den dag då jag tog dem vid handen
till att föra dem ut ur Egyptens land
det förbund med mig, som de bröto,
fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN.
33. Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus
i kommande dagar, säger HERREN:
Jag skall lägga min lag i deras bröst
och i deras hjärtan skall jag skriva den,
och jag skall vara deras Gud,
och de skola vara mitt folk.
>Jer. 24,7 Hes. 11,19. 36,26. 2 Kor. 6,16.
34. Då skola de icke mer behöva undervisa varandra,
icke den ene brodern den andre, och säga:
»Lär känna HERREN»;
ty de skola alla känna mig,
från den minste bland dem till den
störste, säger HERREN.
Ty jag skall förlåta deras missgärning,
och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.
>Jes. 54,13. Mik. 7,18f. Joh. 6,46. Apg 10,43. Rom. 11,27.
Menar du att vi Kristna hedningar inte skulle ha våra synder förlåtna genom Jesu Blod och vara del av detta nya förbund ???.
Menar du att vi Kristna hedningar inte skulle ha JEHOVAHS lag i våra bröst och skrivet i våra hjärtan i den HELIGE ANDE enligt JESU ORD -
Matt. kap. 7. versarna -
21. Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig:
‘Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja.
22. Många skola på ‘den dagen’[1] säga till mig: ‘Herre, Herre,
hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit
ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?’
23. Men då skall jag betyga för dem: ‘Jag har aldrig känt eder; gån
bort ifrån mig, I ogärningsmän.’
Den Helige ANDES VILJA är Guds lag och vilja,
enskilt för var och en,
och den som lyder denna vilja,
FÖLJER LAMMET VARTHELST DET GÅR !!!.
Didache är inte skrivet av Jesu Apostlar och hör därför inte till Kanon eller Församlingens undervisning sålunda -
“Församlingen är byggd på Apostlars och Profeter Grundvalar”.
“DÄR HERRENS ANDE ÄR DÄR ÄR FRIHET” !!!.
GÅR DU EMOT VAD JAG HÄR SKRIVER SÅ ÄR DET ADJÖSS !!!.
Arnr Strand.
DET STÅR SKRIVET -
“ALLT ÄR MIG LOVLIGT MEN INTE ALLT UPPBYGGER”,
samt,
“OM NÅGON SÄRSKILT AKTAR PÅ NÅGON DAG SÅ GÖR HAN DETTA FÖR HERREN,
OCH OM NÅGON INTE SÄRSKILT AKTAR PÅ NÅGON DAG SÅ GÖR HAN DETTA FÖR HERREN”
“ANVÄND INTE EDER FRIHET PÅ SÅDANT SÄTT ATT NI BLIVER TILL STÖTESTEN FÖR DE SVAGA I TRON”.
Min frihet i Kristus får inte användas så att min frihet står emot någon annans frihet i Kristus”.
Min frihet får inte bli en lära som står emot andras frihet som lära.
Vi må använda vår frihet ENSKILT men ej KOLLEKTIVT så söndringar uppstår i KRISTI KROPP ty,
KROPPENS ENHET är viktigare än min enskilda frihet i och för sig,
ty även FÖRSAMLINGSKROPPEN KAN JU VARA FEL,
jag bör därför avstå min Enskilda frihet i Kristus för Kärleks skull,
så framt jag inte bryter Guds vilja.
Arne Strand.