Prepare

“Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom.” (Apg 8:1-2)

Förföljelsen som uppstod efter Stefanus död var den första stora förföljelsen mot församlingen i Jerusalem. Varför utbröt denna förföljelse?

Vi kan läsa i både Apg 2:47 samt 5:13 att det judiska folket i Jerusalem höll lärjungarna i stor ära och respekt. De troende deltog troget i bönerna i Templet och alla höll strängt på Toran. Även här i Apg 8:2 kan vi se att när hela församlingen utom apostlarna fördrivits från Jerusalem hölls det en stor dödsklagan över Stefanus arrangerad av gudfruktiga män i staden. Så vad var orsaken till förföljelsen? Detta är en mycket intressant och viktig fråga att studera närmare.

Var det att lärjungarna trodde att Jeshua från Nasaret var Messias? Det kan omöjligt ha varit hela sanningen. Det fanns fler messiaskandidater med efterföljare vid denna tid som inte förföljdes, i alla fall inte på samma sätt, se t ex Apg 5:36-37.

En del av orsaken var naturligtvis rent avund från ledarskapet, se Apg 5:17-18. Men när man studerar texterna noggrannare så ser man ett gemensamt mönster angående vad som exakt var den utlösande faktorn.

Både Jeshua och Stefanus anklagades från början för brott mot Toran och Templet. I båda fallen så handlade det om falska anklagelser som man inte kunde bevisa. Det var däremot något annat som utlöste dödsdomarna. Låt oss jämföra texterna och även händelsen i Apg 5.

“Översteprästen frågade honom vidare: ‘Är du Messias, den Välsignades son?’ Jesus svarade: ‘Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.’ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ‘Behöver vi några fler vittnen? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?’ Alla fann de honom skyldig till döden.” (Mark 14:61-64)

“Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. Och han sade: ‘Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.’ Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom, och de drev ut honom ur staden och stenade honom.” (Apg 7:55-58)

“‘Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom.’ När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem.” (Apg 5:30-33)

Vi ser att den utlösande faktorn i samtliga dessa fall handlade om Jesu upphöjande till Faderns högra sida! I Stefanus fall ledde det till stening. Stening tillämpades vid denna tid i praktiken i stort sett enbart vid hädelse eller avgudadyrkan. Enligt traditionen blev även Jakob stenad, vilket utlöste den slutliga förföljelsen av de troende i Jerusalem. (Orsaken till att Jeshua inte blev stenad var att Stora Rådet av flera olika anledningar inte vågade avrätta honom utan överlät detta till romarna, se Joh 18:31. Detta för att Skrifterna skulle fullbordas att han skulle bli hängd på trä.)

Påståendet att Jeshua upphöjts till Faderns högra sida ansågs uppenbarligen som hädelse och avgudadyrkan. Det var lärjungarnas anspråk på Jeshuas gudomlighet, Stefanus bad ju även till honom, som i första hand utlöste den allvarliga och dödliga förföljelsen mot församlingen i Jerusalem. Skildringarna i Apostlagärningarna och Evangelierna antyder att denna linje i första hand företräddes av saducéerna och prästerna vid denna tid. Senare blev dock denna uppfattning den allmänna hållning som funnits bland de judiska folket i snart två tusen år. Messias är inom judendomen en människa som inte är gudomlig. Detta var dock inte den första judiska församlingens tro i Jerusalem och “den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga”. (Jud v. 3) Och de fick ge sina liv för denna tro.

I den traditionella judiska morgonbönen Psukei D’Zimrah beder man: “Lovprisad vare han, på vars ord världen blev till.” Den välkända Artscroll sidduren förklarar i en not till denna bön: “Gud är Skaparen som gjort att allt skapat blivit till och som uppehåller skapelsen med inget annat än Sitt Ord.” Det är exakt denna funktion som uppehållaren av hela skapelsen som apostlarna tillskrev Yeshua: “Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.” (Heb 1:3)

1995 besökte jag den berömde Rabbi Schnersons synagoga i Brooklyn New York precis innan han dog. Jag frågade en av de närvarande i synagogan: “Har du någon gång läst Nya Testamentet?” Svarat kom direkt utan minsta tvekan: “O nej! Det skulle jag aldrig göra. Vi är förbjudna att läsa böcker som handlar om avgudadyrkan.”

De första troende i Jerusalem blev förföljda av exakt denna anledning eftersom man tillskrev Jeshua funktioner som enligt traditionell judendom enbart tillkommer Gud. Ytterst så är frågan om Jeshuas gudom en fråga om hädelse och avgudadyrkan.

Hebréerbrevet skrevs förmodligen strax efter det att Jakob blivit stenad runt år 62, vilket utlöste den slutliga förföljelsen mot församlingen i Jerusalem med påföljd att de blev utestända från Templet och dess gudstjänst. Brevet slutar med uppmaningen: “Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek.” (Heb 13:12-13) De första troende i Jerusalem gav sina liv för tron på Jeshuas gudomliga anspråk. De var i första hand av denna anledning som de blev förföljda.

This entry was posted on 29/10/2009 - 11 Heshvan, 5770 at 7:41 am and is filed under Teologi, Upprättelse. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.