"Ty vårt påskalamm Messias har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid." (1 Kor 5:7-8 Rev)

"Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Messias dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte." (1 Pet 1:18-19 Rev.)

De bibliska högtiderna uppenbarar Faderns detaljerade frälsningsplan för mänskligheten genom Messias, från Hans död på Golgata som Guds Lamm, till dess Han intar sin tron i Jerusalem som kungars Kung och herrars Herre. Högtiderna är av yttersta vikt för dem som älskar Honom och de som en dag kommer att sitta med Honom på tronen som Hans strålande Brud. Påsken är den första av Herrens högtider och den grund varpå alla de övriga högtiderna vilar.

I Daniel 7:25 läser vi att antikrist kommer att försöka ändra på Guds fasställda tider och stunder, "Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid." Detta handlar om HERRENS högtider. Djävulen hatar Guds Ord. Vi förstår att det är ett verk av antikrist ande som har ändrat Guds heliga kalender och fastställda tider. Jesus dog på den 14:e dagen i den första månaden, enligt den bibliska kalendern. 2008 infaller denna högtide den 23:e april.

Yeshua sade i Matteus 5:18, "Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett." Paulus skrev i första Korinterbrevet 15:1-4 att grundvalen för vår tro inte bara är att Yeshua dog och uppstod på tredje dagen, utan att Han gjorde det "enligt Skrifterna."

Jesus dog inte var som helst, när som helst eller hur som helst. Precis på den bestämda tidpunkten, klockan 3 på eftermiddagen på påskaftonen, när påsklammet slaktades i templet, gav Yeshua sitt liv som Guds Lamm som borttager världens synd. Och Han uppstod på tredje dagen som förstlingsfrukten från de döda, exakt på Förstlingsfruktens dag när översteprästen viftade den första kornkärven inför Herren.

Den tidiga församlingen firade i århundraden troget Messias död, begravning och uppståndelse den 14:e Nisan på den bibliska kalendern, precis så som Yeshua gjorde tillsammans med sina lärjungar.

Under andra århundradet började biskopen i Rom att ändra denna sed. När biskop Victor försökte tvinga även församlingarna i Mindre Asien att göra detta vägrade biskoparna envist att gå med på detta. Den berömde kyrkofadern Ireneus skrev till biskop Victor och påminde honom om ett tidigare misslyckat försök av biskop Anicetus, "För inte heller kunde Anicetus övertala Polycarpys att låta bli att högtidlighålla påsken, eftersom han alltid hade deltagit i det tillsammans med Johannes, Herrens lärjunge, och med de andra apostlarna, som han var tillsammans med." Biskopen Polycrates i Mindre Asien tillade: "Allesammans  högtidlighöll den fjortonde dagen i påskmånaden, i enlighet med evangeliet och utan att i något stycke avvika från detta, utan följde trons regler… mina nära släktingar som är biskopar…har alltid firat den dagen då folket (dvs. judarna) gjorde sig av med allt syrat bröd."

Det var inte förrän under trehundratalet som det här apostoliska påbudet ersattes av den kristna påsken även om många fortsätte i århundraden att hålla på det bibliska firandet.

Paulus har skrivit i 2 Korintierbrevet 11:2-4,

"Jag brinner av iver för er med den eld som kommer från Gud. Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus. Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl."

Vänner, det är utomordentligt viktigt att vi följer vittnesbördet från Fadern själv, det som han gett om sin Son i HERRENS högtider, så att vi inte predikar en annan Yeshua eller ett annat evangelium än det som apostlarna gjorde. I påskmåltidsfirandet finns berättelsen om Guds stora frälsningsplan för mänskligheten i forntid, nutid och framtid med fokus på Guds Lamm tydligt illustrerad.

Vi har ingen rätt att ändra eller att lägga till något till Skrifterna. Vi har blivit trolovade med Messias och vi är kallade att vara trogna och fullt överlåtna till Honom. Hur skulle vi kunna våga ändra på Herrens högtider? "Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig."(Apg. 17:30)

Det finns ett mycket intressant bibelställe om Påskhögtiden i 2 Mosebok 13:8-9, ”På den dagen skall du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som HERREN gjorde med mig när jag drog ut ur Egypten. Det skall för dig vara som ett tecken på din hand och som en påminnelse på din panna.” Att högtidlighålla Påsken är för Gud som ett tecken eller märke på handen och på pannan. Om vi har Guds märke på oss genom att fira Påsken i dessa sista dagar, kommer vi att ha det bästa skyddet mot att ta vilddjurets märke!

"Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet." (Upp. 15:2-3)

Paulus och påsken

”Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.” (1 Kor. 5:7-8)

Första Korinterbrevet är det enda brevet som ger oss specifik undervisning om nattvarden. Det är mycket möjligt att Paulus delvis skrev detta brev för att förbereda de troende i Korint med omgivande områden, att på rätt sätt fira den förestående Påskhögtiden. Han refererar till de typiska förberedelserna inför påsken som att söka efter surdeg och säger sedan till dem, ”Rensa bort surdegen och låt oss därefter fira Högtiden!” Ordet högtid står i grundtexten i bestämd form, inte i obestämd form som det gör i den svenska Folkbibeln. Det står ordagrant "Låt oss därför hålla högtiden" med tydlig syftning på påskmåltiden som Yeshua firade med sina lärljungar. Yeshua själv uppmuntrade oss att fira påsk när han sa, ”Gör detta till min åminnelse!” Vänner låt oss hålla denna Högtid!

En del menar att påskmåltiden enbart gäller för judar. Men Paulus skrev i Kolosserbrevet 2:16-17, ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.”

Det som vid första ögonkastet ser ut som ett uttalande om att Herrens Högtider inte gäller för oss idag eller åtminstone inte är viktiga, är istället en stark uppmuntran av Paulus att vi behöver fira dem. Vers 17 säger bokstavligen i den grekiska texten, ”vilket är en skugga av ting som ska komma, men Kristi kropp”.

Hela bibelstället skulle därför kunna översättas med, ”Därför låt inte någon, förutom Kristi kropp, döma er för vad ni äter eller dricker, eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är en skugga och förebild av det kommande.” Lägg märke till att det även handlar om framtiden: "det kommande"!

Istället för att säga att icke-judiska troende inte ska fira sabbaten och Herrens Högtider, är denna text i stället en stark uppmaning att göra det. Högtiderna är en skugga som uppenbarar ting som skall komma och är därför väldigt viktiga. Enda sättet att ta bort en skugga är att ta bort själva föremålet. Vi behöver den uppenbarelse som finns i Högtiderna för att inte missa verkligheten i Messias.

För det andra säger Paulus till alla hednatroende att inte låta någon annan än Kristi kropp döma dem när det gäller Herrens högtider. Anledningen till detta är att exempelvis Toran uttryckligen förbjuder en oomskuren person att fira Påsken och Paulus ville inte att detta skulle vara ett hinder. Det är därför som han tidigare betonat i vers 11, ”I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur”.

Hela bibelstället i Kolosserbrevet 2 är en uppmaning av Paulus till de hednatroende att fira Herrens Högtider. HERRENS högtider tillhör alla dem som tillhör HERREN och är omskurna av honom, oavsett om de är judar eller hedningar. Vi är alla ett i honom och har fått medborgarskap i Israel. HERRENS Högtider är en del av vårt andliga arv. "Ni var på den tiden utan Messias, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. ...Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj." (Ef 2:12,19 Rev.)

Skrifterna eller hedniska religioner?

När kristna säger att de vill fira de traditionella kristna högtiderna i stället för Herrens Högtider, är det viktigt att förstå att de därmed också lämnar Skriftens grundval för att följa mänskliga utombibliska traditioner. Det är dessutom väldigt ologiskt att säga att vi inte ska fira Herrens Högtider, utan i stället fira högtider som etablerats av människor efter det att Bibeln skrevs. Detta är ett tragiskt misstag som berövar församlingen mycket avgörande uppenbarelse och förståelse av ”det som skall komma” och gör henne andligt handikappad och oförberedd för Herrens ankomst. Det är tid att återvända till Skrifterna! Herrens Högtider är långt mycket viktigare än de flesta kristna, speciellt bland teologer, inser.

Många, om inte de flesta hedniska religioner i den antika medelhavsregionen hade redan en större religiös högtid på våren omkring påsktiden. I en religion hade Cybele, den Frygiska fruktbarhetsgudinnan en gemål som man trodde fötts genom jungfrufödelse. Han hette Attis, och påstods ha dött och återuppstått på våren, varje år. Cybelereligionen kom till Rom omkring 200 f.Kr. och var centrerad runt Vatikankullen.

I de flesta av gudinnereligionerna såsom Ostara och Cybele, lärde man att dessa gudinnor blev havande genom solen varje år den 25 mars, det nominella datumet för vårdagjämningen i den Julianska kalendern, och de födde nio månader senare den 25 december. Den 25 mars firas idag som Jungfru Marie bebådelsedag. Här kan vi verkligen tillämpa Galaterbrevet 4:8-11,

”Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år. Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.”

Eostre var den saxiska versionen av den tyska mån-gudinnan Ostara, som även motsvarar den babyloniska gudinnan Ishtar och kananéernas Astarte. Eostre gav namn åt den kristna påsken på engelska (Easter). Hennes festdag med bilder av kaniner och ägg, hölls på fullmånesdagen efter vårdagjämningen, vanligtvis samma tid som den judiska påsken. Det är inte svårt att se hur de hedniska religionerna Eostre och Cybele influerat det kristna påskfirandet. Det är viktigt att inte forma evangeliet efter hedniska ritualer och traditioner, utan i stället gå efter det Skriftenliga mönstret.

Var med och fira den bibliska påskmåltiden för att minnas och ära det offer som Messias gjort för vår frälsning. Man kan lätt göra detta hemma tillsammans med familj och vänner med hjälp av vår familje-Haggadah. Man kan också ordna en större gemensam påsk-seder med förbön för Israels frälsning med hjälp av vår traditionella Haggadah. Detta kan du göra när som helst under påsken.

Vi behöver dock tänka på att påskmåltiden ursprungligen var tänkt att firas med familjen i hemmet. Det står i 2 Mos 12:3-4, "Säg till hela Israels menighet: På tionde dagen i denna månad skall varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. Men om hushållet är för litet för ett lamm, skall familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm skall ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter."

För flera år sedan när vi skrivit färdigt vår första påsk haggada (påskmåltidsprogram) överaskade Herren oss med att säga: "Tack för att ni hjälper mig att upprätta min rätta identitet!" Det är den judiska påskmåltiden och inte den katolska mässan som ger oss den rätta uppenbarelsen om vem vår Frälsare är. Det var under en judisk påskmåltid som Yeshua höll den traditionella bägaren efter måltiden och sa: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig." (1 Kor 11:25) Det var inte en oblat utan ett stycke osyrat matzabröd som Yeshua höll i sin hand när han sa: "Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig." (1 Kor 11:24)

Vänner, låt oss hålla högtiden!

"Bered vägen för HERREN!"